Äntligen 2

Vi har fått banken att funka på Mac:en. Så mycket smidigare livet blir om man kan betala sina räkningar....
Men nu måste jag sova. Kl ringer vid 06:00-tiden sisådär. Måttligt roligt brukar det kännas.

Händelserik dag i alla fall. Hoppas och ber att det tråkigare blir bra, är annars tacksam för trevlig fm i kyrkan med trevliga nya bekantskaper, nice em i Farsta C m familjen och som grädde på kakan(låter inte så trevligt m moset) en produktiv afton.

En effektiv sömn kan vara att begära för mycket, men önska får man:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen!!!

En plånbok har inhandlats. Finally. Min gamla minifilofax har gjort sitt kan man säga - på många sätt...





För det första använder jag inte almanacka i plånboken längre, det sköter telefonen. För det andra var det ganska utsliten... Ingen fager syn.

Så de senaste månaderna har jag jagat en hyfsat perfekt plånbok. Jag har insett att jag vill ha ett bygelknäppe(om ni fattar), och jag vill att den ska sitta på utsidan så att man inte behöver fläka upp hela plånboken för att plocka i eller ur mynt. Sen bör den ha plats för en hel del kort....




Och ett sista önskemål var att den skulle vara lite cool och "rolig". Det fick jag dock kompromissa med eftersom det visat sig vara svårt nog att uppfylla de två första och viktigaste "kraven".

Idag hittade jag den äntligen, den ändå tillräckligt utmärkta plånboken. Enda haken var att den var dyrare än jag hade hoppats på. Men det fick bli sekundärt, eftersom t o m dottern erkände att jag hade letat i "100 år".

Så idag känner jag mig lite lycklig. Dock undrar jag vad jag ska använda min lilla myntbörs till nu?



Kommer nog på något:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledig och lagom loj lördag

Det blev en riktig slapparlördag. Väldigt skönt. Vi hade en fundering på att ta en liten shoppar-lördag, men vi stod emot frestelsen. Gissar att det är vad hela landet ägnar sig åt nu när den efterlängtade augustilönen har kommit. Vi står dock i begrepp att shoppa bergvärmeförutsättningar för dryga 120000 så det kan kanske räcka. Vi har i alla fall bestämt oss för att borra. Verkar vara det folk är mest nöjda över. Lite som iphone-ägare, de är lite lyckligare över sin telefon än andra telefonägare, och bergvärme-människor brinner lite mer för sin panna än de som har en annan energikälla. De minst lyckliga verkar vara pelletsbrännarna....men här kan jag möjligen få mothugg.

Well, vi borrar. Alla får göra som de vill, förstås. Jag vill framför allt ha varmvatten. Det är trist att duscha kallt. Verkligen. Så om vi är lite ofräscha kan det bero på det:)

Nu ska jag försöka lura dottern till tvagning. Vårt nya knep är att ta en större balja och blanda varmt(från vattenkokaren) och kallt vatten i. Sen kör vi thaiduschning, väldigt energibesparande om man jämför med att fylla badkaret.....går åt minst 38 uppkok......

Sen blir det "Fångarna på fortet" men familjen.

Dagis - ett minne blott

Imorrn är det dags. Sonen börjar i förskoleklass och därmed är dagisdagarna över. Vi har inga småbarn i huset längre. Det har verkligen börjat bli stora.

Känns lite smått fantastiskt faktiskt. Det är så roligt att titta på bilder sen bara ett par år tillbaka. Det har ju verkligen hänt massor, men man ser det ju inte när man ser dem varje dag. Ändå tycker jag att de inte har förändrats så mycket. Deras personligheter har funnits där sedan allra första början:)!

Jag känner redan att de börjar vandra iväg mot egna liv så smått. De vill gärna klara sig själva, de har stor integritet, men än så länge får vi vara med, men mer till hands, inte mitt i. Well, det är väl som det ska:). Och så snart är det inte de lämnar boet.... Än är de trots allt ganska små ändå.

Tack och lov:)



- Posted using BlogPress from my iPhone

När lyxfällan kommer till området

Lyxfällans bil har stått på vår gata hela dagen.... Ska bli väldigt spännande att följa nästa säsong. Måste ändå vara lite jobbigt att inse att alla grannar kan misstänka att ens ekonomi kanske inte är utmärkt.... Ryktet sprids ganska fort.

Well, problem måste de ju ha och någon slags hjälp blir det ju ändå. Jag har ändå sett ganska mycket av det programmet, men det känns ändå lite konstigt när det handlar om en grannfamilj vi ser varje dag(nej det är inte några vi umgås med).

Minns ju grannarnas frågor när Knutby-inspelningen höll på:). Nyfikenheten finns även i Stockholms-förorten....

De får trösta sig med att det skulle vara värre att vara med i "Maniska samlare" eller "Rent hus".

Ja, det är man upphör inte att överraskas. Vi vet sällan hur det eg står till bakom dörrarna runtomkring oss.

På jobbet idag handlade ett grekiskt/schweiziskt par möbler för över 50000 idag. Vi får hoppas att de har råd med det. För pengarna gick de i alla fall 2 soffor, två fåtöljer, 2 kuddar och ett soffbord.

Well, vi lever under olika förutsättningar. Jag måste göra det bästa av dem jag har och inte stirra mig blind på andra. Jag kanske ser fördelar, men det finns alltid baksidor.

Som att ha Lyxfällan på besök. Till exempel..,,

- Posted using BlogPress from my iPhone

Då var det dags för inventering igen....Crazy! Men förhoppningsvis har jag det under kontroll. Börjar få in snitsen, känns det som.
Ska försöka få till det mesta imorrn. Barnen är hemma m maken pga planeringsdagar på skolan, så varken hämtningar eller lämningar står på agendan. På tisdag är det jag är hemma med dem, så imorrn är dagen då det mesta måste göras... På torsdag är det kontroll, på onsdag går bi leverans....

Nämnde jag att min chef är på semester? Det betyder att jag är chef/ansvarig. Sweeeeet!

Annars har vi hängt m grannen tvärsöver fre och lör-kväll. Vi har spelat kort - eller vi kanske ska säga att jag har spöat dem alla i Gin Rummy. Såå trevligt. Brukar inte alltid vinna annars, men just nu verkar jag vara i ett flow. Let's keep it that way!

Om någon undrar över vår panna så kan jag meddela att jag stängde av den igårkväll när den blinkade och luktade bränt. Gissar att det är dags att ta ett definitivt beslut.

Blir nog borrning. Få rekommenderar ngt annat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Panneländet

Värmepannan mår inte jättebra, säger P-O(rörmokaren). Han mixtrade lite med den och vi ska övervaka den tills på måndag då en annan gubbe ska komma och räkna på olika alternativ(blir det för dyrt att hålla denna under armarna överväger vi att byta till bergvärme el något liknande). Hoppet att det inte ska bli dyrt står till hur den uppför sig.....

Jag kan säga så här: 4 timmar senare så har den definitivt visat tecken på dödslängtan....., den ger oss fortfarande varmvatten, men den fattar egna beslut utanför P-O:s direktiv - beslut som att försöka brassa på på alla cylindrar(ja, pannor har kanske inga sådana, men ni fattar) trots förslag(läs inställningar) på motsatsen. Det är inget pannan verkar må bra av alls.....det kan jag tala om redan nu, den har slagit av 3 gånger redan. Och frågan är om den är värd 10000 i vårdkostnader eller om vi ska lägga på en 0:a och få en billigare(på sikt) och mer uppdaterd variant....

Så jag gissar att vi fram till måndag behöver fundera på hur vi ska ta tag i detta. Det blir ju inte roligare i vinter......, då vill vi verkligen att det ska fungera... Frågan är bara om vi då behöver ta tag i hela utrymmet när vi ändå river ut åbäket.... Som sagt det är nog det vi ska fundera på, i helgen.

Sådana här saker kommer sällan lägligt, men det hade definitivt varit värre mitt i vintern.

Ikväll har vi release-fest på jobbet, den nyrenoverade butiken ska firas! Känns så sjukt skönt att det är klart. Jag har jobbat hårt sen jag kom tillbaka från semestern och de andra har jobbat hårt hela sommaren. Nu kommer vi att få lite mer arbetsro! Kan behövas då det är en hel del nya saker som jag måste lära mig:)

Imorrn gör maken ett litet gästspel i Oslo(han kom hem igår från en liten mån-ons-tur till Köpenhamn) innan han tar helg, jag däremot jobbar lör-sön, så denna veckan blev inte direkt en mjukstart. Men hösten känns ändå bra. Maken har bytt konsultfirma, jag tar ett utvecklande steg och vi har en USA-resa i vår att se fram emot.

Ett litet pannelände hindrar oss inte!!

Uppgradering

Då har jag eller snarare min tjänst uppgraderats:). Kan numera titulera mig "assistent store manager". Trodde inte för några år sedan att jag skulle vara sugen på det, men nu är jag ändå glad att ta steget. Vem vet vilka utmaningar jag är sugen på om ytterligare några år:)

Imorrn kommer äntligen en rörmokare och kollar vår panna. Lite lång väntan i semestertider. Nu får vi hoppas att domen inte blir för hård.... Jag är i alla fall ledig, så jag får äran att vänta in honom. Pannan verkar också tröttare och tröttare så han kommer inte en dag för tidigt.

Nu är det dock sent, sovdags.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Short cuts

Jag gillar filmer som "short cuts", "6 lektioner i kärlek", "Crash m.fl

Filmer som skildrar ett antal människor i ett sammanhang. Människorna passerar varandra dagligen(eller kanske något mer sällan) men de har inte någon eg relation till varandra(inte till en början i alla fall, och inte alltid i slutet heller). Trots det påverkar personernas beslut människor omkring dem även om de inte kan se konsekvenserna.

Det är ju väldigt mycket så i livet. Vi passerar människor hela dagarna, en del ser vi ofta(som killen som jobbar på BR), och vi kan ha uppfattningar om dem, men vi känner dem inte. En del grannar känner jag väldigt väl, jag hittar i deras kök, jag har kanske en nyckel, medan andra kommer jag aldrig säga mer än hej till(troligen).

Det är lätt att spekulera och tro saker om andra, men vi vet eg väldigt lite om hur livet eg ter sig för många, även dem vi anser oss vara vänner med.

Ibland får man naturligtvis inte veta mer än vad som förmedlas, men jag tror nog att vi måste utgå från att det inte är allt.

Det bästa är ändå de vänner som man får dela livet med. De som man ändå vet mycket om och som man får lära känna bättre och bättre.

Men ibland skulle det kanske vara lärorikt att få se sin omgivning ur ett "short cuts"-perspektiv. Ofta lever vi ju i våra olika bubblor. Och det är väl rimligt. Det är ju omöjligt att vara engagerad i alla människors liv.

Det fungerar kanske bäst på film:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mr Darcy och hans likar

Jag vet inte vad det är som gör att jag uppskattar långsamma(makens åsikt) engelska tv-serier. Det började med "Stolthet och fördom", och nu är det "From Lark Rise to Candleford". Jag är naturligtvis också för dess litterära förlagor. Har precis beställt hem den senare. Ser verkligen fram emot att läsa den:).

Ibland undrar jag dock vad det är som lockar, det är ju verkligen långt ifrån dagens bekvämligheter. De levde om man får tro skildringarna under hårdare regler och normer.
Kan det vara bristen på valmöjligheter som lockar? Verkar livet där vara mer enkelt trots dess begränsningar. Eller är det bara så att den typen av romantik tilltalar mig?

Minns att jag även som barn älskade "Lilla huset på prärien", "Kulla-Gulla" och "Anne på Grönkulla".

"Stolthet och fördom" satte djupa spår i mig och är fortfarande något av det bästa jag vet. Och då talar vi om BBC's 5-timmarsversion. Mr Darcy lämnar få kvinnor oberörda och Elizabeth Bennet är definitivt en kvinna som man gladeligen identifierar sig med.

Självklart blir vi lurade, det är bara en smartare förpackning än en vanlig Hollywoodfilm. Men ack så lätt man dras med.

En nice utflykt är det i alla fall. Så länge den varar. Men då är det bara att börja om. En god bok tål att läsas om många gånger!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tomhet i magen kan avhjälpas m frukost

Första lediga helgen sen vi båda började jobba igen efter semestern. Liten känsla av tomhet, helgen är så liten, ny semester så långt borta..... Eller så är det dags att äta frukost, få i mig kaffe..., kanske är hungrig, gissar att det finns studier som visar att det är vanskligt att grubbla för mycket på tom mage.

Det har varit hektiska veckor på jobbet, men nu börjar det bli klart. Det blev verkligen jättebra, butiken har fått sig ett rejält lyft.

Idag har vi bara en plan, grannarna Ö kommer hit efter lååång frånvaro, de har varit bortresta lääänge, så det ska bli väldigt trevligt att ses!

Dock tror jag att de uppskattar om vi är påklädda så jag antar att det är dags att kliva upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag ber om ursäkt, men nu har politiken drabbat mig igen....

Aldrig har väl politik varit så intressant som nu. Och samtidigt skrämmande. Världsekonomin är i gungning och många har ett svar på vad som har orsakat den och vad som kan åtgärda "problemet". Ideologier står emot varandra och ett möte verkar långt borta, speciellt om man blickar västerut.

Amerikanska extrem-högern ger skrämmande uttalanden om total-slopning av skatter(undantaget konsumtion), och det lockar förstås de som redan har. Fullständig frihet kan enbart anses rättvis om förutsättningarna och utgångspunkterna lika. Det är de sällan.

På samma sätt kräver extremvänster hög och likvärdig arbetsmoral, och även där borde start på samma nivå krävas/förutsättas för att undvika snedfördelning främst i sinnet. Det är lätt att irritera sig på dem som inte anstränger sig. Om alla ska vara lika, varför måste jag anstränga mig om kollegan inte gör det?

Vi är alla olika, vi har alla olika förutsättningar, vår livsituation ser olika ut, vi har olika genuppsättningar - you name it. Vi är för komplicerade för så enkla lösningar.

Hur självklart är det att jag får behålla det jag har idag imorgon eller nästa år?

Varför ska jag anstränga mig om det inte gör någon skillnad i lönekuvertet?

Ska jag eller staten ta ansvar för och göra de stora valen i mitt liv? Eller bör det vara en kombo av båda?

Vad händer med mig om jag aldrig får känslan av att det faktiskt hänger på mig? Att det inte eg är jag som bestämmer över mitt liv?

Vad händer med mig om jag får känslan av att jag inte har några möjligheter att förändra min situation? Att det inte finns några valmöjligheter?

Människan behöver hopp, utmaningar och rimliga möjligheter att förändra sin situation.
Ingen mår bra av att få allt serverat, men om vi förlorar hoppet, om alla dörrar slår igen framför oss tappar vi modet.

Regeringar och beslutsfattare, valda eller icke borde ju någonstans känna ett ansvar för landets finanser samtidigt som de tar ett rimligt ansvar för dem de är satta att leda. Ansvar att inte köra landet i botten, ansvar att inte enbart se till den egna nyttan. Ansvar att hålla en balans.

Hur gör man det? Hur svårt kan det vara?

Förslag välkomnas! Tror att en och annan makthavare behöver det:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

14 år sedan

Min syster påminde mig idag om att det är 14 år sedan hennes, och 4 andra(även inkl. en bror)personers liv förändrades genom en bilolycka. En sådan händelse påverkar så klart inte bara dem utan även alla oss runtomkring. Det berör även många som eg inte känner de drabbade, men de känner oss anhöriga och på så sätt bär även de med sig händelsen.

Personligen minns jag framför allt beskedet, ett besked som kom sent eftersom vi var bortresta och mina föräldrar visste inte var, och mobiltelefonen hade ännu inte blivit en del av mitt liv.
Jag minns känslan av overklighet och det jobbiga känslan av att inte ha kontroll. Vi(jag och maken) satte oss på tåget till Örebro, en resa som givetvis kändes oändlig. Frågorna var många och oron stor för vad som skulle hinna hända innan vi hann fram. Det första beskedet om att alla hade överlevt kändes skört, ett par av dem däribland min syster var allvarligare skadad än de andra tre.

Jag upptäckte att jag lättare hanterade situationen när jag var på plats. Det var skönt att vara där, det var skönt att få direkt information om läget. Det var skönt att träffa mina syskon och se dem.

Det var dock frustrerande att inse att läkarna och kirurgerna inte alls hade läget under kontroll. De kunde inte alls ge klara besked om hur det skulle gå eller om alla ens skulle överleva. Jag hade nog trott att de skulle veta mer, men det visade sig att de var tvungna att pröva sig fram för att se vilken behandling patienterna svarade på.

De varnade också för att den fysiska resan skulle bli lång för de två värst drabbade, bakslag var definitivt att vänta.

Vi var ett helt gäng som hängde i anhörigrummet på IVA dagarna som följde. De övriga tre fick komma hem. Men det skulle bli en lång sjukhusvistelse för min syster.

Ett år blev hon kvar. Jag var där så ofta jag kunde, främst för min egen skull, det kändes alltid bättre att få förstahandsinformation och se vad som hände.

Läkarna hade rätt, det blev bakslag, två allvarliga kriser då vi faktiskt höll på att förlora henne kom. Den första inom 2 veckor(om jag minns rätt) den andra under advent, flera månader senare.

Det är jobbigt att stå bredvid och se familjemedlemmar lida och må dåligt. Vore det möjligt att byta plats skulle de flesta göra det. Men det går inte.

Min syster skulle ha blivit kvar längre på sjukhuset om hon inte hade sagt ifrån. Och det blev ett par återbesök, men idag är hon friskare än någon gav oss hopp om efter den första krisen. En rullstol är idag hennes ben, men det skymmer inte att hon är en vacker, talangfull och humoristisk tjej i sina bästa år!

En bilolycka som denna, eller någon annan traumatisk händelse påverkar oss och gör saker med oss. På gott och ont.

Jag skaffade en mobiltelefon i samband med kris nr 2, har väldigt svårt med att inte kunna bli nådd.
Jag tar inte så mycket för givet, är tacksam för ganska mycket.
Jag känner mycket för drabbade människor. Tycker ibland att det är jobbigt att personligen vara förskonad. Tar inte heller det för givet.

Min syster funderade lite provocerande att fira med icecream-soda. Gillar ändå tankegången, att hon inte gräver ner sig. Livet går vidare vare sig vi vill eller ej. Jag är stolt över att hon väljer att haka på.

Det ger hopp:)
Kram



- Posted using BlogPress from my iPhone

Japp, då var sommaren slut. Kylan har kommit. Helt ok, semestern är ju ändå slut, dags för vardagen att komma tillbaka i stugorna.

Jag har ju redan jobbat i två veckor så det känns fint att många andra i kretsen nu gör detsamma:)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Så skön dag!

Blev en heldag vid Rudan idag!!
Fantastiskt härligt! Lagom varmt, brände mig nästan lite:). Härligt!



Påminner mig om en tid i tonåren då jag inte ansåg mig ha solat färdigt förrän jag bränt mig något.... Lite blond tankegång, jag vet..., men jag var ung och oförståndig. Solskyddsfaktor existerade bara för mesar, många tog sololja eller kokosolja direkt på blek hud och stekte på. Nu vågar folk knappt släppa ut sina små utan insmörjning.

Efter badet/sola det idag blev det knytisgrill hos J/P:s. Som vanligt blev det gör mycket mat. Som tur var kom Fam J hem från sent kvällsdopp och hjälpte till.

Grannglädje:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledig dag

Idag tog jag och barnen vaccin-spruta två. TBE.
Känner ibland att jag låter mig dras med i vaccineringshetsen. lite mot min vilja. Men det är säkert bra. Dyrt bara.

Blev inget bad idag trots det fina vädret. Satt ute en stund på fm i alla fall och läste ännu en bok av Håkan Nesser. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva, lite annorlunda men underhållande och smart. Inget som förändrar liv, men varför måste det göra det? Dottern hade en kompis här och stora delar av granngänget dök upp. Det är så nice när barnen kan leka i större klungor och ha kul. En bra dag som avslutades med kubb-spel i parken.
Imorrn är jag också ledig(helt fantastiskt) och då har vi planerat en badtur till Rudan. Känns skönt att få lite badat om det ska bli lika varmt som idag. Även jag har badat en del den här sommaren.

På lördag ska vi på ett 40-årskalas igen.... Nu är vi verkligen vuxna. Man ser det ju i spegeln men det känns ju helt galet fel. Hur kunde livet rusa fram så fort? Samtidigt har jag verkligen inte lust att vara 25 igen. Det ska bli kul i alla fall, vi har känt dessa vänner sen typ 97-98, eller mer. Jag gillar det. Att ha vänner man har känt länge.

Nu ska jag läsa vidare i boken.

"molto bene"

Väldigt skön känsla att alla kom upp utan större problem idag. Barnen har växt på något sätt. Även den yngre klarade sig själv mycket bättre än i våras:). Sommarens vana att klä på sig själv kanske sitter kvar denna gång. Men jag ropar inte hej än. Det är ju fortfarande bara första morgonen.

Märklig känsla dock att jag åkte till jobbet nu, vid 7:30 och att maken får följa dem till dagis/fritids. Pga av mina arbetstider normalt hör det inte till vanligheten. Idag har vi dock lite pyssel som behöver vara fixat före öppning - så det blev en tidig morgon.

Såg förresten en liten del av ett obegripligt program igår kväll; "Kommisarie Moltabano"(typ). Har sett det i tablån men aldrig eg ens zappat förbi det. Jag trodde att det var någon typ av italiensk deckar-artad serie av Morden i Midsomer-karaktär. Men även om den handlade om poliser och mord så verkade den mer vara en dålig komedivariant dragandes åt fars-hållet. Är det seriös italiensk humor blir jag lite orolig. Det var hursomhelst omöjligt att titta klart.
Eller så är det bara så att jag har svårt för det italienska uttryckssättet. Gillade inte heller filmen "Livet är underbart" eller vad den nu hette.


- Posted using BlogPress from my iPhone