Lunch

Har lunch på jobbet och tänkte passa på att få ner ngn rad.
Vräker glatt i mig en saftig ostomelett! Inte fel alls faktiskt. vem har sagt att matlåda är trist? Inte idag ialla fall.

Trist blir det nog för syrran på sjukhuset i längden, försökte ringa idag, men jag gissar att måndag fm är då saker börjar hända så hon var nog upptagen. Det blir fler tillfällen. Päronen var där i helgen och hälsade på så lite rapporter har nått fram. Går åt rätt håll verkar det som.
Känns bra.

Sonens födelsedag närmar sig med stormsteg, lite för snabbt i mitt tycke.....men, men det ska nog gå. Jag hittade i princip alla födelsedagspresenter inom 20 min, bara det måste ses som en gåva från ovan till en stressad mor. De ligger nu och väntar i skuffen på bilen. Jag ska ta in och slå in dem vilken dag som helst. Man måste ju bara välja rätt tillfälle! Det har ännu inte infunnit sig, uppenbarligen.

Funderar annars på något så ytligt som att permanenta håret. Har lite svårt att bestämma mig, men jag börjar bli grymt sugen. Det är så smidigt i vissa avseenden, men lite mer jobb i andra...och jag vet ju att det finns en risk att jag i så fall om 1-2 år blir galen på att det aldrig vill bli rakt igen....
.....men å andra sidan är det ju ändå inte riktigt rakt, inte överallt i alla fall, så det kanske är lika bra att kroka till alltihop, istället för att bli frustrerad på den vågiga randen som förstör(inte för att det påverkar världsfreden eller något annat väsentligt, men ni vet...).

Ja, vad är väl en bal på slottet....

Nej mina vänner, nu är det dags att gå och sälja en soffa el två! Kom och köp!:-)

Ny dag, nya möjligheter. Många tankar har gått och går till min syster och hennes familj i Jönköping. Mycket är ovisst, men hoppet om att hon ska bli helt återställd verkar vara stort. Lång rehabilitering verkar det dock bli. Kraftig hjärnskakning är inte bra, men det kunde som sagt varit värre.
Jag funderar dock på vad som är vila för hjärnan och vad som inte är det.....förhoppninsvis säger den ifrån själv. Åtminstone i början, men om några månder är det nog lätt att tro att allt är OK! Men lyssna på doktorn söstra mi!

Själv har jag hanterat en stor mängd lampor som kommit till butiken, vi har inte något direkt lager....men ändå lagrar vi ett och annat och jag kan säga att det ökar hela tiden. Idag var jag oerhört pessimistisk(lite mer än vanligt kanske) när jag såg pallarna....men det gick minsann efter lite trix och fix.

Jag är glad att syster Fatty har återuppstått som bloggare, jag hade gett upp där ett tag, men she's back! Ett bra sätt att få koll på hennes liv, åtminstone det hon väljer att dela! Nu är det bara den yngste som behöver rycka upp sig, vad hände med mitt förslag om anekdoter om livet som pappa? Eller har Liam fullständigt sugit musten ur honom? Ja, om det får vi sväva i ovisshet...

Till alla därute - tills vi ses eller hörs igen - önskar jag en god natts sömn.

Hmmm, det känns konstigt när en rubrik i en tidning(lokaldel i de stora) gäller en syster. Att "kvinna i 35-årsåldern" handlar om henne. Som gångtrafikant är man ju otroligt oskyddad, så man kan nog säga att hon trots allt hade tur.
Ännu ett besked man inte vill ha, samtidigt är jag tacksam att hon hade tur. Alla har inte det. Nu gillar jag väl eg inte att tala om tur. Det är ju inte "turen" jag skickar mina tack och böner till.....

Jag tänker också på föraren i bilen, hans dag blev inte heller som han tänkt sig, inget man önskar någon.

Annars kom ett glatt besked också, kolla in brorsans blogg(the deep one), som sagt det växlar karftigt i livets vindar(hur töntigt lät inte det då?)

Det har varit en lång dag, det kommer en ny imorgon så jag säger Godnatt.

Jo, denna veckan blev lite lättare att hantera....det verkar ta lite tid att ställa om.....tur att vi inte åker på så många långresor. Jet-lag får nog en ny innebörd i mitt liv i så fall.

Det vore så trevligt - på tal om jet-lag - att lyckas hälsa på våra vänner Jägerskogs i Thailand ngn gång under deras vistelse där, men frågan är om vi orkar spara ihop den hög med pengar som krävs....det finns så många konkurrerande utgifter....

Fick veta härom dagen att en granne fått bygglov för att bygga ut med ännu ett halvplan. 25 kvm till skulle ju inte skada, så vi ska väl få tummen ur och fixa ritningar för att kunna ansöka vi med. Vore ju fantastiskt att slippa frestas att flytta bara för att det känns trångt. Man ska fårstås få godkänt av grannarna också så det kan ju gå i stöpen ändå, men man får ta en sak i taget!

Vill även passa på och utropaett stort GRATTIS!!!! till lilla syster Yster som fyller härliga 28 år idag!

I övrigt önskar jag er alla tacksamhetens gåva(något jag och mina gamla lärarhögskolevänner diskuterade på vår lunch idag)!

Tjingeling!

Att blogga eller inte blogga, det är frågan som rycker lite för närvarande. Uppenbarligen har jag tröttnat ur, men även facebook har tappat sin tjusning så vem vet, jag kanske är tillbaka(jublet ville aldrig tystna....)!

Verkligheten är definitivt tillbaka, som en smärre örfil. Det är tacken man får av sin kropp när man har varit ledig för länge....Den sista veckan har varit hur seg som helst vad gäller uppstigning och övrig logistik och rutin.
Må nästa vecka möta oss åtminstone halvvägs. En del hävdar att man själv kan hjälpa till genom att lägga sig tidigare, men i vår familj har det aldrig ansetts vara en lösning.

Annars har dottern tydligen flyttat ur sitt rum....vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sover hon i gästrummet/biblioteket(jo här i Farsta bor man fint), kanske dags att göra en rumsrockad snart. Känns dock lite snopet då vi under ledigheten möblerade om deras rum och även införskaffat diverse nya hyllor.

Livets fram- och baksidor har också visat sig senaste tiden, många barn har fötts men flera vänner har även blivit sjuka( vi pratar inte förkylningar) vilket litegrann ställer tillvaron på sin spets. Finns vi där för varann på riktigt eller har vi bara yta? Kan vi hantera livets vinklar och vrår som det faktiskt är eller väljer vi att fly? Svårt att veta men jag hoppas att vi kan mötas hur dagen än är!

Godnatt!