Ja, för att lära känna varandra som vuxna? Tänkte främst på mina syskon som jag tyvärr inte träffar så ofta. Några av oss har väldigt etablerade liv med ganska färdiga planer, andra är mer i startgroparna och världen ligger hyfsat öppen(plocka in er själva där det passar).
Det svåra är ju att försöka mötas utan att falla in i syskonjargongen, som i och för sig kan vara trevlig(för en del kanske mer än för andra kan jag tänka mig)men ibland förlamande. Samtidigt är det ju i det närmaste omöjligt att låta bli.... och man kan ju även ibland fråga sig om man måste, alla kanske inte vill, kanske inte orkar.
Jag skulle vilja veta lite mer, därav är jag entusiastisk över bloggandet! Må alla falla för trenden!
Annars har dagen snurrat ok, lugnt på jobbet, pendeln kom i tid, jag hann till dagis i tid, hyfsat friktionsfri lek hos en dagiskompis samt hemfärd, pyjamaspåklädning och nattning....ev sover de små grynen nu. David är på kurs ikväll så han dyker väl upp om någon timme. Jag har lite tvätt att hänga och en hel del annat att ta tag i om jag vill!(ja, du har kommit rätt, denna blogg handlar om det glamorösa småbarnslivet i stockholmsförorten Farsta)
Jag såg på mitt schema att det finns hopp om julen, jag är ledig hyfsat många dagar, känns nice, för se hur de ska fördelas, avnjutas och planeras.
Tack för idag!
1 kommentar:
Jo, jag håller absolut med om att det är ett bra sätt att hålla kontakten, och även att det är en bra start, även håller jag med om att alla som vill och känner av nyttan av det borde blogga. Jag koncentrerade mig nog bara till risken med bloggandet...
Anledningen till Mr 51 är att jag är medelmåttig!! Haha, nädå, det är snarare att jag fick 51 på uppskrivningen 3 gånger i rad (man måste ju ha 52 för att bli godkänd) och jag fick dessutom 51% rätt på högskoleprovet när jag gjorde det...därav namnet... Har ju inga smeknamn egentligen...så man får roa sig själv med att komma på något... =)
Skicka en kommentar