Att blogga eller inte blogga, det är frågan som rycker lite för närvarande. Uppenbarligen har jag tröttnat ur, men även facebook har tappat sin tjusning så vem vet, jag kanske är tillbaka(jublet ville aldrig tystna....)!

Verkligheten är definitivt tillbaka, som en smärre örfil. Det är tacken man får av sin kropp när man har varit ledig för länge....Den sista veckan har varit hur seg som helst vad gäller uppstigning och övrig logistik och rutin.
Må nästa vecka möta oss åtminstone halvvägs. En del hävdar att man själv kan hjälpa till genom att lägga sig tidigare, men i vår familj har det aldrig ansetts vara en lösning.

Annars har dottern tydligen flyttat ur sitt rum....vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sover hon i gästrummet/biblioteket(jo här i Farsta bor man fint), kanske dags att göra en rumsrockad snart. Känns dock lite snopet då vi under ledigheten möblerade om deras rum och även införskaffat diverse nya hyllor.

Livets fram- och baksidor har också visat sig senaste tiden, många barn har fötts men flera vänner har även blivit sjuka( vi pratar inte förkylningar) vilket litegrann ställer tillvaron på sin spets. Finns vi där för varann på riktigt eller har vi bara yta? Kan vi hantera livets vinklar och vrår som det faktiskt är eller väljer vi att fly? Svårt att veta men jag hoppas att vi kan mötas hur dagen än är!

Godnatt!