Lite tid över...

Lite tid över...
...har man eller skapar man sig ibland.
Jag har gjort lite av det jag behöver, så nu passar jag på och skriver några rader.
Barnen är på dagis, jobbet kallar om ett par timmar, tvättmaskinen snurrar(när gör den inte det?)...
Tvättmaskinen ja, det är nog den hushållsmaskin jag blivit lyckligast över att införskaffa, jag var hjärtligt trött på att passa tvättider, som aldrig fanns när man behövde dem. I Stockholm är en inbokad tvätttid i det närmaste helig eftersom det troligen dröjer 3 veckor till nästa lediga tid som är kompatibel med det egna schemat. Ja, jag gläds åt andra saker numera, än vad jag gjorde för ett antal år sedan menar jag.
En annan sak jag plötsligt uppskattar enormt, men som för typ 5-10 år sedan skulle ha setts som ett straff, är vårt(och handelsbankens) nuvarande ägandeskap av ett radhus i förorten. Som tur är blev jag gradvis medveten om den förändring som började smyga sig på, så jag var inte i chock när drömmen om något annat än en citylägenhet plötsligt fanns i min värld. Jag är antagligen väldigt anpassningsbar/förändringsbenägen eftersom jag inte ens vill ha en lägenhet just nu. Men det kommer säkert ändra sig framåt pensionen alt tidigare.
Jag trodde heller aldrig att Stockholm var något för mig, men nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans. Eldskrift, brinnande buskar och dylikt är nog vad som krävs i den frågan.
Vill dock påpeka att jag inte hade fel för 5-10 år sedan, för då hade ett radhus varit ett straff, det är bara en insikt om att allt har sin tid(inom rimliga ramar förstås) och man behöver inte vara rädd för att förändras när livet gör det! Och en del av förändingarna väljer man ju f ö själv.....mer el mindre.
Så jag konstaterar att:
"Livet är en potatis!"