måndag 8 september 2008

Godmorgon.
Ny vecka som börjar med en ledig dag, nice. På måndagar öppnar Forsgrenska kl 12 så det blir ingen träning idag. Kan i o f s vara skönt att ha en dag som man inte kan åka iväg, men det minskar ju valmöjligheterna. Men jämfört med Friskis som bara hade öppet 2 tidiga mornar så är detta perfekt!

Nu är det dags att börja se över dotterns födelsedag och medföljande kalas. Hur många skall bjudas och hur många kalas måste det bli? Vi landar nog på 3 som vanligt, och det kan nog inte bli hela klassen, 22 barn blir lite för mycket i vårt hem....vi får se, ska försöka få tag på en klasslista. Ibland är det lite frustrerande att födelsedagen kommer så snabbt på terminen. Samtidigt är jag glad att det är en månad senare än min födelsedag, som barn fyllde jag alltid år innan jag hunnit lära känna någon de år jag bodde i Sverige, så det blev inte så många kalas. Men det är lite samma sak för de som fyller på sommaren, särskilt om man flyttar ofta.

Det känns väldigt viktigt för mig att barnen inte ska känna sig alienerade och alltför annorlunda. Oavsett om alla familjer alltid har egna prioriteringar och fokus vill jag att de ändå även ska känna en tillhörighet i de sammanhang de dagligen befinner sig i. Samtidigt tror jag att de har det mer än jag tror. Det är nog snarare jag som har svårt att känna mig självklar och välkommen i en gemenskap, och detta mer på grund av min splittrade uppväxt än det faktum att jag inte skulle vara inkluderad. Jag får vara försiktig så att jag inte skapar problem som inte finns.

Just nu vill jag inte vara någon annanstans, och det känns bra!

1 kommentar:

FatCat sa...

Ja där är vi nog lika, har själv svårt att känna mig självklar och välkommen i olika sammanhang. Krävs alltid en inbjudan för att jag känna mig inkluderad i ett sällskap. Borde kanske öva mer på det där att fråga själv och visa intresse av att delta. well...man har ju alltid kunnat roa sig själv så det är på gott och ont. Undrar om det bara är du som har hittat tillbaka till min blogg? Kommentarer lyser med sin frånvaro... Kram