Idag var det svårt att vakna. Hela mitt jag ville sova vidare. Var dock inget alternativ....

Ska försöka komma ihåg det i senare ikväll när det oftast känns helt annorlunda.

Kidsen var inte helt med på noterna heller tyvärr, men de var på plats i tid i alla fall. Skojigt att vara igång igen trots allt. Det är ju ändå skola och jobb som är verkligheten(ja, det är ett litet mantra jag kör).

Det är lite kul att lyssna på tonåringar på t-banan...., eller komiskt snarare. Känner lite ångest över att de ska föreställa vår framtid..... Men de flesta brukar nog arta sig med tiden...

De vettigaste är väl på plats i skolan redan. Det sorgligaste är oftast attityden och att de verkar ge upp. De anser sig inte kunna något och anstränger sig inte heller. Och förlorarna är de själva. En spark där bak samt någon som får dem att tro på sig själva är vad de behöver!


- Posted using BlogPress from my iPhone