Jag tycker också att det är kul att barnen vågar åka iväg själva. Är inte alls självklart. Det hade varit kul att skicka med en fold kamera då man kan se hur de har det. Men jag gissar att de behöver pröva sina vingar lite. Jag gillar ju att veta vad som händer...
Nyttigt för mig att släppa taget ibland.
Vi tillbringade midsommardagen traditionsenligt på Gröna Lund tillsammans med ett gäng på ca 30 pers! I år såg vi inte mycket av barnen. De sprang runt i klungor och åkte för glatta livet mellan 11-23...
Själv åkte jag en hel del, men känner att jag är lite mätt på stället. Ser fram emot Liseberg i sommar.
Måste erkänna att jag blivit lite mesigare också. Känns ok trots allt. Det är främst berg- och dalbanor jag brinner för. Bara höjd är inget för mig. Pariserhjul skrämmer hjärtat ur mig. Eclipse får klara sig utan mig.
Midsommarafton frös vi vid Farsta Gård med några av våra trevliga grannar. Ingen brände ryggen, näsan eller pannan i år. Har nog sällan varit så kylslaget en midsommar sen vi flyttade till Farsta. Men det var lugnt och skönt och vi avslutade med grillning med Fam JP. Och så lite VM-fotboll förstås. Varje dag avslutas ju med fotboll nuförtiden och det lär pågå ett antal veckor framåt. Entusiasmen över detta evenemang är något ojämnt fördelad i familjen även om de flesta av oss gärna följer utvecklingen lite lagom.
Maken och sonen däremot samlar poäng i ngt slags nätspel som de bekymrar sig över lite nu och då. Att föreslå att vi skulle se en film istället är knappt att tänka på.
Tur att det finns Netflix. I min värld går det nämligen att i detta fall titta på två saker samtidigt.
Just nu går det t ex utmärkt att skriva ett litet blogginlägg samtidigt som försnacket rullar. Annars är det ju lätt att man inte hinner ngt annat:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar