Efter mutor, tårar och hot följde sonen till slut med till bilen för färd mot simskolan.... Kände mig som en hård mor, men jag känner verkligen att han ger upp för lätt när han inte greppar ngt direkt.
Väl där träffar han sina två dagiskompisar och sen drar det igång. Och det går bättre än någonsin! Plötsligt doppar han huvudet som aldrig förr, han lyckas flyta ett par sekunder själv och flytbrädor kommer fram för första gången. Plötsigt blev dagens simskola den bästa hittills:)! Sonen var glad och jag lättad(dels för att jag nog gjorde rätt i att pressa honom och dels för att det faktiskt lossnade lite för honom), tror faktiskt att han inte kommer att trilskas nästa vecka. Jag lever på hoppet!
Maken jobbar sent eftersom han har 3 hämtningar ons-fre. Hans projektledare har semester så han är lite stand-in..... Kan bli merjobb, men kanske lite lugnare också:)
Nu blir det "Spårlöst".
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Skönt att höra, då finns det kanske hopp för min son en dag också. Han vill aldrig testa nytt, speciellt inte i en stor grupp.... Ha en skön ledig dag! Kram
Skicka en kommentar