Lugn och liv

Ännu en lugn och skön dag på Koh Lanta. Stranden är ganska lång och stundtals väldigt bred. Havet svalkar faktiskt och det fläktar bra, så värmeslag är fjärran ifrån oss. 

Idag var havet klart och stilla, och otroligt nice att ligga och plaska i.

Missade solnedgången idag då vi var i Ban Saladan( byn vid hamnen) och utforskade utbudet. 

Tre av oss kommer definitivt åka tillbaka och shoppa loss lite bland turistgrejerna:)!

Mysiga restauranger fanns det gott om och även trevliga thailändska efterrätter.

Skönt att veta att vi har många härliga dagar kvar innan vardag och kyla tar vid!

Känns lite viktigt att alla hinner komma i ett lugnare varv där det är ok att hinna bli lite uttråkad. Att bara vara och låta tankarna vandra. 

Jag har varit ganska förkyld de senaste dagarna men blev då tipsad av Fam B att testa "Tiffy". Tydligen har de mer erfarenhet av diverse tabletter:). Känner mig definitivt mycket bättre nu och är benägen att ansluta mig till Tiffys fan-club. Känner igen smaken så jag tror att jag har ätit dem förr. Har dock inget minne av att mina föräldrar talat dess lov i den mån att jag minns det.

Jag är glad om hostan och snoret ger med sig så jag orkar ha semester!

Varva ner

Då harvi landat på Noble House på Koh Lanta. Vi försöker att inte bränna oss och vi övar på att ta det lugnt. Inte helt lätt, vi alla är vana med högt tempo, så det tar nog någon dag innan vi kommer ner i varv:).

Men med denna vy kan det fungerar det för mig i alla fall!

P

Upp i det blå!

Idag blev det lite shopping och strosa på stan. Dottern hittade en del, jag köpte mig ett par "vettiga" sandaler som mina fötter förhoppningsvis vill godkänna!

Vi tog sen en lite obehaglig färd upp i BBK's högsta hus dryga 300 meter upp. Fin utsikt men jobbigt för mig. 

Det otäckaste var att hissen sitter på ena sidan av huset och det då är fönster rakt ut större delen av färden... Inte helt avslappnat för den höjdrädde.

Men visst, utsikten är fin...

En til dag i BKK innan i flyger söderut. Känns ju bra om demonstrationerna skulle urarta. Än så länge inga problem även om många ursäktar sig och känner att det är tråkigt för turisterna. Det märks att det är färre folk i stan än vanligt. Vissa varuhus känns ganska öde.

Här nedan exempel på ockuperad korsning med tältande demonstranter. 

 

Att vakna i BKK

Att vara i BKK känns väldigt vanligt. Det är 4-5 år sedan sist men det känns ändå "normalt" och vant. Det är lite annorlunda att trafiken känns frånvarande. Hela gatan utanför är avspärrad och istället för turande tuk-tuks är det försäljning av allehanda prylar. Ockuperandet av gatan och korsningarna är som en marknad, om än med allvar i botten. Vid korsningen  vid MBK talar folk från ngn typ av scen till synes oavbrutet. Jag uppfattar att det sker i samtalsform och främst i syfte för att behålla inspirationen och uthålligheten.

Mitt i allt detta strosar turister och vanligt folk. Känslan är att det finns en vardaglighet i det hela. Som att det har rullat på ett tag och att det nog kommer att fortsätta göra det tills resultat av accepterat slag uppnås.

Igår var vi i en dimma av jetlag/brist på sömn. Allt vi gjorde var att aktivera oss för att inte somna:).

Efter middagen ville våra kids spela kort. Vi försökte 2 omgångar "plump" innan vi gav upp. Jag och David somnade mellan varje drag. Hahaha, det var helt omöjligt att vara vaken:) och då var klockan ännu inte 20 på kvällen. Men för oss som inte sovit alls på resan var det svårt. Kl var ju svensk tid 14 på em utan en natts sömn...

Sen vaknade jag vid 01 med känsla av morgon. Somnade sedan om efter lite wordfeud och annat. Nu väntar jag på att resten ska kliva upp och möta dagen!

Skulle vilja börja m kaffe!

Lång dags kamp mot jetlag

Då har vi hunnit bada i hotellets pool efter lunch på stan. Vi är dock riktigt möra.

Då vi flög kl 13 hann vi inte riktigt få någon natt eftersom vi landade lokal tid 7:30. Barnen han sova ett par timmar men inte mycket, så nu kämpar vi vidare med dagen fastän våra kroppar gastar att de vill sova. 

Gatorna i vårt område är blockerade men det är lugnt och både turister och vanliga thai rör sig in och ut ur zonerna. Vi passerade utan problem 

Hotelllet känns som en oas mitt i storstan 

Och poolen är stor. 

Men trötta som as är vi!!!

Frukost/packning

Maken gillar att stressa in i det sista.... Medan vi äter frukost packar han sin väska....

Ja, så kan det bli. Men snart är vi på väg!

Bloggen ger sig ut på en resa

Bloggen ska få lite liv igen är det tänkt. 3 veckors semester borde ge lite tid till tankar, reflektioner och en och annan bild.

Väskorna är packade men inte stängda. Well, maken tror att han hellre packar imorrn bitti innan vi åker... Förnekelse är ett ord som kommer till mig.... Han är ju inte direkt morgonpigg...

Iväg kommer vi nog i alla fall, och shopping brukar vara möjligt i BKK så jag tror att det ska gå bra.

Sällan har en semester varit så välkommen som denna. Sommaren bjöd för min del inte på någon direkt vila, så att nu ha 3 långa veckor m familj och goda vänner är en sann lycka! Att vi även åker långt bort ökar avkoppling och frånkoppling och bara tanken att slippa all markservice gör att man slappnar av bara man tänker på det.

Att lämna jobbet just nu känns stabilt. Hösten och början på året har gått från klarhet till klarhet och jag blir alltmer bekväm i min roll. Jag vet att mina kollegor klarar att styra skeppet och jag tänker njuta av att inte ens kunna läsa mailen;)! 

Men mest av allt kommer jag njuta av sällskapet, värmen och ledigheten. 

Att åka till Thailand är sann nostalgi. Hela min barndom är präglad av det landet, både bra och dåliga saker. Det är mer än ett semesterland, det är igenkänning och hemkomst - en kärlek men inte blind. 

Imorrn är det dags igen. Det är ca 4 år sen sist, härligt att det inte dröjde så länge!