Resan kom verkligen rätt i tiden.
Tiden är en märklig sak, inte på något sätt konsekvent rent upplevelsemässigt. Ibland rusar den, ibland släpar den sig framåt oändligt långsamt, men absolut oftast tycker jag att det finns för lite av den. Alltså verkligen för lite.
Kommer på mig mig själv med att längta efter pensionen... Dumt, så som allt annat kommer den snart nog ändå.
Att leva i nuet är väl det som ständigt förespråkas, inte helt lätt men det enda vettiga, och det enda vi egentligen har.
Vi har nu varit hemma en vecka och upplevt sann vinter, men också sann vår. Det är ett konstigt land vi lever i -vädermässigt. Oförutsägbart och växlande. Jag har ofta velat hacka loss Sverige och frakta hela landet närmare ekvatorn, men frågan är om det är rättvist. Vi har det ju redan så bra, ska vi ha sol och värme också?
Nej, det vore inte rätt.
Lika bra att räkna med lite mer snö innan det blir vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar