Det jobbiga är då när jag ändå inte har lyckats lägga mina förväntningar på rätt nivå, när jag trots allt hoppats gör mycket... Då måste jag ta tag i det jobbiga att erkänna att jag är besviken. För mig upplevs det i sig som ett nederlag - att jag gjorde en felaktig bedömning.
Men jag gissar att jag ska bejaka min känsla, inte trycka bort den. Jag ska erkänna den och inte skämmas över att jag vågade hoppas, inte skämmas över att jag inte garderade mig bättre. Se det som ett framsteg att jag tillåter mig att känna. Även om jag inte gillar det.
Jag får inte ta ledigt så mycket som jag önskade runt jul och nyår, och det suger. Verkligen. Men det är som det är.
Men jag är besviken. På flera plan.
Jag tror jag tröstar mig med lite romrussin-glass. Det kan jag behöva.
God afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar