Japp, jag lever. Men det har inte märkts på bloggen. Efter sommarens hårda jobb har jag behövt hösten för att landa igen.
På ledig tid har jag främst plöjt serier, det har varit min avkoppling. Sista veckorna har jag börjat känns att jag börjar få tillbaka en del energi.
Jag hoppas att mitt inre har grott under denna tid och att jag är en mer hel människa nu än i våras. Upptäcktsresan i mig själv som jag påbörjade då har verkligen varit fylld av aha-upplevelser och jag upplever att jag börjar på lite mer struktur på mig själv. Tydligare konturer och lite mer tyngd i mitt självförtroende.
Man skulle kunna tro att jag har varit på flykt sen jag skrev sist - men jag tror snarare att mitt inre jag har bearbetat och processat, och nu är jag redo att gå vidare några steg till. Hoppas jag....
Vi får se vad mitt bloggande leder i denna vända. Det brukar bli lite vad det blir. I den mån det är möjligt brukar det spegla det som är aktuellt i mitt liv.
Idag är jag sjukt frustrerad över det sorgliga i vad rädsla ofta gör mer människor. Läste och delade(på Facebook) en killes frustrerande möten med rasism - främst sprungen ur rädsla. En kille som själv såg sig förskonad tidigare men som nu blir utsatt på ett helt nytt sätt. Tanter som med flit upprepade gånger kör på honom med kundvagnen, män som kommenterar eller skriker på honom på gatan och tunnelbanan.
Och detta p g a rädsla för terror, IS och allt vad det kan vara. Bara för att han kommer från Mellanöstern.
Vi som har haft turen att födas till svenskar har varit löjligt skyddade från eg allt. Vi har sällan behövt frukta för våra liv, vi svälter inte, vi har i modern tid inte behövt lämna vårt land för att antingen fly från förtryck eller för att försöka skapa en dräglig tillvaro för våra barn.
Om vi bara kunde inse att vi har haft tur - vi har inte gjort oss förtjänta av det. Istället tar vi det oftast för givet och vill inte ens dela med oss till de som inte haft samma lyckosamma lott.
Jag skäms för det och önskar att vi alla aktivt skulle välja att stå upp för dem som utsätts runtomkring oss. Att vi ställer oss emellan vår medmänniska och tanter som krockar m kundvagnar. Att vi säger ifrån när någon blir verbalt attackerad el förnedrad. Att vi ser människor - precis sådana so vi själva.
Det finns idioter i alla grupper, samhällen och länder. Men det finns väldigt många fler bara vanliga människor som du och jag. De allra flesta flyr för att komma bort från terror, för att skydda sina barn, för att få leva sitt liv.
Jag skäms för den inskränkthet och brist på perspektiv många svenskar uppvisar.
Ändå vet jag att det finns massor av svenskar som brinner för motsatsen!
Jag vill inte se fler manifestationer och fackeltåg egentligen. Jag vill att vi visar vanligt hyfs och medmänsklighet i vår vardag - mot alla människor! Hela tiden! Le oftare, hjälp till om du kan, var generös och trevlig i ditt bemötande varje dag mot dem du möter. Det räcker väldigt långt.
Ja det var dagens frustration.
Nu tänder jag lite mer ljus och äter en lussebulle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar