Fördomar

Jag gissar att det händer oss alla - att vi har förutfattade meningar om andra människor. Fördomar - men också att vi ibland får för oss att någon är si eller så  - oftast baserat på ganska lösa grunder i början av en bekantskap. 

Det händer även att folk tror saker om mig som inte stämmer, det ena roligare än det andra:). Jag älskar att vara lite otydlig - att vara lite oförutsägbar, att inte följa mallen(vad det nu är). Häromdagen förvånades jag över att höra att någon verkligen tänkte sig mig vara en hundmänniska - det roar mig ännu! Eller att jag är en blom- och växtmänniska.... ser jag ut att vara det??? Jag har ju knappt några omvårdande egenskaper alls??? Så roligt! Blommor dör i min vård:

Denna kalla är ju helt magiskt ful. Vad har jag gjort gör fel(retorisk fråga - jag bryr mig inte tillräckligt helt enkelt)??? Som ny var den jättefin och efter kanske 6 veckor har den spårat helt. 

Well, det finns ju folk som bara säljer blommor. De ska ju också leva och betala hyra.

Jag älskar att få veta mer om människor, vi är alla så mycket mer än ytan och det finns flera sidor hos oss och alla delar påverkar varandra. Vår egen självbild påverkar hur vi ser på andra. Det är lätt att döma någon efter klädsel, dialekt, utseende mm. Någon man tror är dryg är världens mest omtänksamme, någon som har en hård yta kan vara en sann mjukis!

Att mina fördomar ofta kommer på skam är underbart! 

En del människor kan vara klurigare att läsa av. Vi är alla mer eller mindre måna om att passa in. En del har varken vilja eller förmåga att leka kameleont utan är helt trygg i sig själv och ser ingen anledning att anpassa sig. Andra har anpassning som försvarsmekanism och formar sig omedvetet efter omgivningen när det känns befogat.

I mångt och mycket och under större delen av mitt liv har jag försökt läsa av det aktuella sammanhangets koder och försökt anpassa mig därefter. En liten effekt av ett konstant flyttande mellan två världsdelar. Problemet med det kan då vara att det egna jaget inte riktigt hinner utvecklas i och med att man hela tiden försöker passa in. Jag tar aldrig reda på vad jag egentligen tycker och vill utan kollar av vad som gäller just här.

Det tog därför ganska långt tid för mig att börja hitta mig själv. Och det tog ganska lång tid innan jag insåg att jag behövde göra det.

Jag tror att det finns en hel del TCKs som känner sig lite ihåliga, som att man hänger i luften. Vad ska man göra med livet och var? Vilka traditioner ska man anamma och varför. Vad är viktigt för mig? Eller så frågar man sig varför man inte verkar ha en plan eller agenda för sitt liv utan bara låter det rulla på och snarare låter andra styra vad som händer. 

Jag tycker fortfarande att det är lättare att anpassa mig till en av andra initierad förändring än att ta ett eget omvälvande beslut som påverkar mitt liv. 

Numera är jag hyfsat trygg i vem jag är, och jag trivs med att få vara kvar någonstans. Att få stanna. Saker händer - människor kommer och går - men jag kan välja att stanna. Snart ska jag sortera mina tankar om vad det är som gör att jag stannar. Men nu är det dags att sova! Godnatt!