Kan bero på lurarna jag fick när jag fyllde år. Trådlösa. Det är definitivt grejen, så smidigt och okomplicerat. Inga sladdar som glappar och går sönder (heeeela tiden).
En annan orsak är att jag upptäckte Apple Musics chill mix. För mig är det perfekt, någon annan har gjort en lista som jag troligen gillar! Säkert oacceptabelt för en del - men perfekt för mig!
Men det är eg inte det som snurrar i mitt huvud just nu.
Det pratas en del om utmattning och sjukskrivningar relaterade till detta numera. Jag vet eg väldigt lite om vad det eg är och beror på. Jag har bekanta/vänner som har drabbats och jag läser om alarmerande sjukskrivningssiffror - men hur det upplevs eller vad som eg händer i kroppen vet jag väldigt lite om. Än så länge.
Det är nog lätt för oss alla att tro att vi har koll, att vi inte är i riskzonen. Att det händer de där andra, och att det beror på ett och annat. Om det är något jag är övertygad om så är det att allt som kan drabba andra kan även drabba mig.
Jag är inte och har ingen idé om att jag borde vara skonad mer än någon annan. Det andra kan råka göra eller säga kan även bli jag. Jag vet inte vem jag blir om jag pressas tillräckligt. Jag kan försöka vara medveten om vad jag väljer och arbeta aktivt för att vara så trygg och grundad som möjligt så jag kan möta livet som det är. Men mitt liv som det är idag är inte garanterat.
Vi måste börja lyssna på dem som vet och varnar. Vi behöver prata om utmattning - bryta tabut, ta bort udden av skammen som många känner. Vi måste försöka börja leva lite mer, leva lite mer i nuet. Lyssna mer på oss själva och börja sålla. Sålla bort det som dödar vår energi utan att ge något. Det behöver knappt sägas att det inte alltid är samma saker för alla.
Att vara trött i huvud och kropp är normalt efter en körig period. Men om vi inte lyssnar på den äkta delen av oss själva mer än på omgivningens inbilllade eller faktiska förväntningar, samhällets orimliga ideal eller t o m kraven från vår egen dåliga självbild riskerar vi att bli utmattade på riktigt. Om vi ständigt tär på våra reserver utan att vi får fulla på dem igen tar marginalerna slut och det är en lång resa för att bygga upp dem igen och komma tillbaka.
Vi måste hjälpa varandra att skapa en tillåtande kultur. Att det ör ok att ha stökigt. Att äta uselt ibland, att vara lite mindre perfekt. Be om hjälp, tacka nej, välja bort osv.
Vi kan dock hjälpa varandra hur mycket vi vill - men om vi inte hjälper oss själva och börjar lyssna inåt på riktigt, spelar det ingen roll. Vi behöver värna om både vår själsliga och fysiska hälsa.
Hur lyckas vi med detta??? Jag vet inget annat än att prata om det. Men det är ju jag....
För att balansera mitt allvar bjuder jag på en liten snapchat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar