Ny dag, nya möjligheter. Många tankar har gått och går till min syster och hennes familj i Jönköping. Mycket är ovisst, men hoppet om att hon ska bli helt återställd verkar vara stort. Lång rehabilitering verkar det dock bli. Kraftig hjärnskakning är inte bra, men det kunde som sagt varit värre.
Jag funderar dock på vad som är vila för hjärnan och vad som inte är det.....förhoppninsvis säger den ifrån själv. Åtminstone i början, men om några månder är det nog lätt att tro att allt är OK! Men lyssna på doktorn söstra mi!

Själv har jag hanterat en stor mängd lampor som kommit till butiken, vi har inte något direkt lager....men ändå lagrar vi ett och annat och jag kan säga att det ökar hela tiden. Idag var jag oerhört pessimistisk(lite mer än vanligt kanske) när jag såg pallarna....men det gick minsann efter lite trix och fix.

Jag är glad att syster Fatty har återuppstått som bloggare, jag hade gett upp där ett tag, men she's back! Ett bra sätt att få koll på hennes liv, åtminstone det hon väljer att dela! Nu är det bara den yngste som behöver rycka upp sig, vad hände med mitt förslag om anekdoter om livet som pappa? Eller har Liam fullständigt sugit musten ur honom? Ja, om det får vi sväva i ovisshet...

Till alla därute - tills vi ses eller hörs igen - önskar jag en god natts sömn.

Hmmm, det känns konstigt när en rubrik i en tidning(lokaldel i de stora) gäller en syster. Att "kvinna i 35-årsåldern" handlar om henne. Som gångtrafikant är man ju otroligt oskyddad, så man kan nog säga att hon trots allt hade tur.
Ännu ett besked man inte vill ha, samtidigt är jag tacksam att hon hade tur. Alla har inte det. Nu gillar jag väl eg inte att tala om tur. Det är ju inte "turen" jag skickar mina tack och böner till.....

Jag tänker också på föraren i bilen, hans dag blev inte heller som han tänkt sig, inget man önskar någon.

Annars kom ett glatt besked också, kolla in brorsans blogg(the deep one), som sagt det växlar karftigt i livets vindar(hur töntigt lät inte det då?)

Det har varit en lång dag, det kommer en ny imorgon så jag säger Godnatt.

Jo, denna veckan blev lite lättare att hantera....det verkar ta lite tid att ställa om.....tur att vi inte åker på så många långresor. Jet-lag får nog en ny innebörd i mitt liv i så fall.

Det vore så trevligt - på tal om jet-lag - att lyckas hälsa på våra vänner Jägerskogs i Thailand ngn gång under deras vistelse där, men frågan är om vi orkar spara ihop den hög med pengar som krävs....det finns så många konkurrerande utgifter....

Fick veta härom dagen att en granne fått bygglov för att bygga ut med ännu ett halvplan. 25 kvm till skulle ju inte skada, så vi ska väl få tummen ur och fixa ritningar för att kunna ansöka vi med. Vore ju fantastiskt att slippa frestas att flytta bara för att det känns trångt. Man ska fårstås få godkänt av grannarna också så det kan ju gå i stöpen ändå, men man får ta en sak i taget!

Vill även passa på och utropaett stort GRATTIS!!!! till lilla syster Yster som fyller härliga 28 år idag!

I övrigt önskar jag er alla tacksamhetens gåva(något jag och mina gamla lärarhögskolevänner diskuterade på vår lunch idag)!

Tjingeling!

Att blogga eller inte blogga, det är frågan som rycker lite för närvarande. Uppenbarligen har jag tröttnat ur, men även facebook har tappat sin tjusning så vem vet, jag kanske är tillbaka(jublet ville aldrig tystna....)!

Verkligheten är definitivt tillbaka, som en smärre örfil. Det är tacken man får av sin kropp när man har varit ledig för länge....Den sista veckan har varit hur seg som helst vad gäller uppstigning och övrig logistik och rutin.
Må nästa vecka möta oss åtminstone halvvägs. En del hävdar att man själv kan hjälpa till genom att lägga sig tidigare, men i vår familj har det aldrig ansetts vara en lösning.

Annars har dottern tydligen flyttat ur sitt rum....vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sover hon i gästrummet/biblioteket(jo här i Farsta bor man fint), kanske dags att göra en rumsrockad snart. Känns dock lite snopet då vi under ledigheten möblerade om deras rum och även införskaffat diverse nya hyllor.

Livets fram- och baksidor har också visat sig senaste tiden, många barn har fötts men flera vänner har även blivit sjuka( vi pratar inte förkylningar) vilket litegrann ställer tillvaron på sin spets. Finns vi där för varann på riktigt eller har vi bara yta? Kan vi hantera livets vinklar och vrår som det faktiskt är eller väljer vi att fly? Svårt att veta men jag hoppas att vi kan mötas hur dagen än är!

Godnatt!

I år skall den inte ta mig på sängen....
julen alltså. Eller framför allt advent. I år är jag förberedd!
Adventskalendrar inköpta, saffran likaså. Baket börjar imorrn, gardinerna och stjänan åker nog upp på fredag el likn.

Förra året låg jag steget efter, började försent med allt, vilket resulterade i att jag satt och slog in 48 små-paket natten till den 1:a dec.....samt att 1:a advent passerade utan adventsljus och stjärnor...kändes inte helt bra.

Men i år är jag redo, kom an bara, I am prepared.

Julpappret är inköpt och några nya julgranskulor väntar i sina kartonger(maken undrade om vi verkligen behövde fler...men allt är ju relativt, men jo vi behöver dem..)

Vi var t o m tidiga med julbordet med nära vännerna....men då det skedde i november skippade vi julbordet. Bara förätten gav en antydan om vad som väntar. En fantastisk hjortronglögg men goda ostar....njutning minsann!

Nästa helg är det 1:a advent och jag är ledig! Ska bli så härligt att få gå på adventsgudstjänt, missade förra året.

Kram på er i vintermörkret!

Notting Hill

Ja då fastnade jag framför den utmärkta filmen Notting Hill,ja det vill säga slutet på den! Innan dess såg jag slutet av de desperata hemmafruarna....
Att man inte ska hinna se något från början!

Blev dock en lugn kväll...
Jag kom hem strax efter 21:30 och då låg hela huset i sömningt mörker, alla låg nedbäddade i sina sängar, kändes som om jag kom hem mitt i natten. Lite märkligt dock, jag och maken är ju annars riktiga nattugglor. But I guess it adds up....

ja, nu när Notting Hill är till ända har jag växlat till SVT 1 där den inte lika eminenta filmen "Mr T & kvinnorna". Har dock inte sett den, mendet känns som att det har gått utför för Mr Gere sen "Pretty Woman".....vi får väl se men det jag hittills sett har inte direkt rört mig till tårar....det snarare kryper i mig av pinsamhet.
Men jag håller ut. Allt för kulturen.

Barnkalas-mania.....och dess efterdyningar

...jodå visst sitter vi här och äter rester av allt godis som av någon anledning inte åts upp på helgens barnkalas...problemet är att vi kommer att få frossa i månader...överväger att ta med lite när familjen åker till Linköping och firar lillebrorsans 30-årsdag.

Helgen var verkligen helt galen, vi åt ingen lunch utan enbart kakor, glass, tårta och godis, och hade det bara varit på lördagen så var det väl ok, men även söndagen passerade utan något matigare mellan frukost och kvällsmat.....det gick så långt att födelsedagsbarnet fick strängeligen övertalas att sätta sig vid fikabordet vid det tredje kalaset....hon ville hellre leka. Men det kanske är melodin att spela efter, ge dem vad de tål när det är läge, så är de nöjda däremellan...

Nu är vi tillbaka i vardagen, barnen vaknade pigga och glada och dottern är nöjd med helgens festligheter. Sonen ser framemot sin egen födelsedag, måste dock säga att han har klarat uppvaktandet av storasyster mycket bra, men så har han ju också fått delta i 3 fiskdammar!