lördag 29 september 2007

Att blogga är visst inte lika kul längre....facebook tar över.
Har ändå hittat en och annan gammal vän vilket faktiskt är lite kul!
Man bör dock inte glömma det verkliga livet, vilket är lätt hänt när man som bäst fyller någons akvarium med hajar eller placerar ut 10 majsplantor i någons trädgård. Facebook är den lates dröm. I stället för att ge en blomma rent fysiskt kan du skicka en mängd utan att resa dig ur stolen. Du kan leka "sten, sax, påse" utan att träffas och jämföra med dina vänner vilket brott av 10 som du troligen skulle begå först eller varför inte leka vampyr och bita någon!

Hur galet det än låter så är det otroligt kul!

Man kan undra om det finns tid för allt detta och svaret är nej egentligen inte...man stjäl någon minut då och då. Tyvärr händer det att minuten rinner iväg till någon timme....eller fler, särskilt på kvällen...Menförhoppningsvis är det mest TV-tid som stjäls...

Well, i vanliga verkliga livet rustas det för barnkalas och om några veckor broderkalas! Trevligt värre! När jag försöker fråga dottern om hennes födelsedag blir hon irriterad och säger att vi inte får prata om den, det ska vara hemligt. Hon påpekar också att hon minsann inte sa något om min present fast hon visste. Well, jag försöker ju bara luska lite så jag med säkerhet kan pricka in några av de saker hon önskar sig. Det kan ju växla ganska friskt..

Det blir nog bra, bara ingen sjunger för henne....

4 kommentarer:

Mr 51 sa...

Hehe.. Tycker hon inte om era sångröster? Lite konstigt dessutom att hon tycker att allt ska vara hemligt....det brukar väl inte höra barn till?? Well well, det kan ju vara kul... =)

Carolina sa...

Hon gillar inte att ensam vara i centrum, hon blir blyg, så vi har fått stränga order att säga till på dagis t o m att hon inte vill bli sjungen för.....

Lotta sa...

Vår lillpojk är likadan med sången, gillar det inte alls, förmodligen som du säger för att man står i centrum för allas blickar då. Minns att jag själv var likadan, visste aldrig var jag skulle göra av mig i de lägena...

Mr 51 sa...

Det kanske går i släkten...sådan är jag fortfarande...eller om jag har blivit så, det vet jag ju inte riktigt själv... ;)