Tydligen är jag lite masochistiskt lagd eftersom jag nu än en gång sätter på 4;an för att plåga oss med "Kommisarien och havet"..... Eller så behöver vi oss ett gott skratt:-)

Tyvärr är det svårt att ens skratta åt eländet.....en av de sämsta produktioner någonsin.....tittar vidare ändå.....ingen vet varför.

Annars har helgen varit hektisk, men trevlig - vi har haft bror med fam här samtidigt som jag har jobbat. Barnvaktandet av lillkusinen gick utmärkt! Han passade på at ta sovmorgon för ovanlighets skull, så vi behövde inte väckas i ottan:-) Väluppfostrad kille!

Är ledig imorgon men måste kasta mig upp i gryningen för att få 2 av däcken bytta inför besiktningen...som är kl 9:21(flyttade fram det från 8:40....) Firman i närheten som lovat fixa det meddelade maken då han ringde för att dubbelkolla att de inte kunde fixa det i tid....då blev det Akalla istället, på andra sidan stan....härligt. Är förstås mest orolig att jag inte ska hita dit, men det går säkert bra...jag har ju alltid en tendens att oroa mig för sånt.

Ska försöka lägga mig tidigt ikväll i alla fall, igår somnade jag typ 22:30, vilken chock! Men jag måste ha varit rejält trött.

För övrigt är veckan tuff, framåt helgen kan vi andas ut. Hade gärna sett "Flickan som lekte med elden" i veckan med god vän, men inser att tiden inte räcker till, det får bli senare. Jag är uppbokad 3 av veckans kvällar redan nu.......jobbar även ovanligt många av dem till 19 också....och maken håller kurs 4 dagar....vi kommer att vara vrak på fredag kväll.

Ja, då är det dags att fortsätta pinan på 4:an.....bara att hålla ut.

En gång är ingen gång.....eller en tradition

Traditioner uppstår väldigt fort hos våra barn. Begreppet "en gång är ingen gång" gäller nog bara tråkiga saker. Det räcker att vi gör en kul sak en gång så kommer ordet "brukar" snabbt in i bilden. "Vi brukar få chips och ostbollar till fotboll" kan det heta om det så bara har skett en gång."Vi brukar få fika när mamma hämtar oss från dagis/skolan". Dessa saker deklamerades glatt för moster idag vid middagen till makens förfäran(tänk om hon trodde att det var sant????). Uppbenbarligen ska kidsen hållas kort, tacksamhet för en tillfällig ynnest byts snart ut till misär för att det inte blir en regel. I somras kunde sonen bryta ihop för att han inte fick 2 glassar när de blev erbjudna 1......känns fantastiskt att bli en dum mamma för att man bjuder på glass......

Tacksamhet måste tydligen läras in den hårda vägen....de blir sannerligen inte mer tacksamma av att få mer, snarare tvärtom.

Nej mina vänner, nu väntar True blood!!

Nu har jag betat av det tråkiga jag hade tänkt hinna med idag - städningen!!! Så skönt, både att det är avklarat och resultatet! Borde även olja in utemöblerna, ska nog ta tag i det efter en liten lunch.....kan vara idé att passa på en ledig dag som denna innan höststormarna kommer och bordet åker ooljat in i garaget i panik....

Nu är höstens två föräldramötet bevittnade och avklarade, då är det bara att förbereda sig mentalt för utvecklingssamtalen...kommer de närmaste veckorna.

Dottern har tagit cyklandet till nya nivåer i sitt liv. Midsommarafton lossnade det äntligen på riktigt och hon hittade balansen i kroppen! Därefter följde en försiktig tid då hon kröp nedför backar och gick upp för trottoarkanter....
Nu är ordningen en annan: Finns det en stig vid sidan av cykelbanan tar hon den, i parken är det högsta nöje att cykla nerför ett mindre sten/bergparti om och om igen......bromssladd tog inte lång tid att lära sig. Igår ville hon cykla ner för en väl brant grässlänt men jag lyckades avstyra det - for now.....
Hon har blivit en sann cykelbrud som inte längre behöver knuffas upp för våra branta backar på hemvägen! Fantastiskt att se den energin(har svårt att uppbåda den själv)! Hoppas att sonen tar efter:-).

Börjar bli lite hungrig, en omelett kanske??

Fick inte så mycket gjort idag som jag hade hoppats på....förkylningen har fått sitt grepp om mig - så pass att jag t o m lade mig och slumrade en stund mitt på dagen. Inte helt vanligt i min värld. Men men det var skönt i alla fall!

Imorrn måste jag dock ta mig i kragen och dammsuga huset. Vi får en del besök i veckan så det vore ju en fin gest att sanera det värsta(genom att överdriva något skapar jag förutsättningar för en positiv överraskning för gästen samtidigt som jag behöver anstränga mig mindre). Eller så kan man kanske säga att det behövs oavsett gäster eller ej....fattar inte hur det kan gro igen så snabbt eller ska man säga "grusa" igen?? Vi kanske ska öppna grustag som sidoverksamhet....

Har annars tuggat i mig Filip & Fredriks lilla skojiga bok om sin uppväxt DDR-Sverige: "Två nötcreme och en moviebox". Verkligen underhållande och väldigt träffsäker. Ett tidsdokument som förstås inte uppnår samma kvalité som "Lasermannen"(denna fantastiska bok), men som ger samma aha-känsla. Lasermannen tar ett mer samhällsgrepp medan "Två nötcreme och en moviebox" mer fokuserar på hem och skolmiljön som ju är den mest verkliga för en uppväxande tonåring. Definitivt värd att läsas av varje 70-talist! Ja, vem som helst föstås, men det är roligast för oss:-)

Förkyld trots allt...

Jag som annars är så frisk har nu drabbats av halsont och trolig förkylning, känns inte riktigt bra, men jag utgår från att det inte vara för evigt.

Maken är ute på vift och letar lite datorer med sin bror. Själv hänger jag i vårt glada vardagsrum med Lynley och dator. Inte så illa faktiskt. Jobbade idag men måste säga att denna vecka har jag inte precis varit lysande....men jag hoppas att morgondagen kanske kan vända trenden:-)

Nästa vecka måste vi lösa vårt lilla däck-dilemma, 2 nya däck bör vår bil ha, börjar se väl slitna ut. Det är dock svårt att få tag på exakt likadana, tillverkaren har bytt mönster......hur viktigt är en sån sak?? Man kan få tag på de gamla mönstren via annan firma(läs billig nätfirma) men hur länge har de legat på ett gammalt lager och torkat? Vi är inte supersugna på att köpa 4 helt nya bara för att vi inte kan få samma... Detta kanske kan klassas som dagens i-landsproblem..

Jag skjuter upp frågan lite till....god afton.

Fredag är fabulous!

Ibland är det riktigt bra att jobba till 19 en fredag eftersom det inte så ofta uppmuntrar till alltför vilda planer. Det är väldigt skönt att tillsammans med familjen hänga i vardagsrummet! Alla kanske inte gör samma sak, men det är ändå gemenskap!

Har för första gången på länge drabbats av obehagligt halsont.....resultat: ingen träning idag....så trist. Jag har i princip ätit en hel fishermas friend under dagen då jobbet inbegriper en hel del snack från min sida....

Dotterns födelsedag börjar närma sig med stormsteg, i år blir det lite lugnare på fronten. Kalaset med klasskompisarna blir ett bowlingkalas tillsammans med en kompis från klassen så det känns ovanligt smidigt. Det blir även lite senare så det blir inte 3 kalas samma helg i alla fall:-). Känns smått underbart. Dock ska inbjudningar till det andra kompiskalaset snart ut, så det får jag ta tag i på måndag!

Nej nu är det definitivt soffläge som gäller:-)

Skärpning! Definitivt!

Livet stressar på......har inte orkat hinna uppdatera bloggen, blev påmind idag av en god vän....dags för uppryckning....

Började dagen med träning, rodd och löpband. Dock är det på intaget som skärpning behöver ske...har fuskat lite för mycket på sistone....skärpning även här.

Träffade en annan vän idag, en jag inte träffat på länge eftersom hon och familjen flyttade till "Götet". Jättekul, tyvärr hade jag ganska fullt upp på jobbet just då, men det var sååå kul att hon kom förbi! Borde ta en tur söderut någon gång....Liseberg behöver ett besök av mig!

Nästa vecka får vi besök hela veckan av kära syskon som jag inte kan träffa så ofta, min Jönköpingssyster kommer och går kurs tis kväll till fre morgon. Fredag kväll kommer Linköpingsbrorsan med sambo och son och stannar över helgen. Det blir ju inte av att man ses så ofta så det känns verkligen kul att de kommer.
Ibland känns det märkligt att man som syskon delar en så stor del av livet tillsammans för at sen leva helt egna liv. När jag ser på mina egna barn så känns det konstigt att de inte kommer att bo med oss alltid. Och det är antagligen en ännu mer främmande tanke för dem....de förstår ju inte nu att de definitivt kommer att vilja flytta senare:-). Det är ju så livet är, men det känns ändå delvis sorgligt. Framför allt som förälder skulle jag tro!

Nej mina vänner, lite mat till mig nu!