Nu börjar vardagen närma sig med hast. Vi måste vrida tillbaka dygnet rätt. Det är lite skevt just nu minst sagt. Kidsen lade sig vid 21 ikväll och en timme senare hade dottern ännu inte somnat. Men vi får justera en liten bit i taget. På fredag får de gå på fritids/dagis från 9, så det är ändå lite mildare än på måndag då skolan börjar 8:00. Ingen pardon.
Sonen har fått plats på simskola nu under våren. Ska bli kul att följa. Vi har även fått en tid som gör att dottern kan vara med och bada under tiden. Känns väldigt bra. Tiden är också sådan att även maken kan hinna vara med då och då. Även det känns bra:)
Något som känns sämre är sonens(och makens också givetvis) födelsedag rusar emot mig/oss och en plan måste ta fart och det snarast. Men inte idag. Imorgon kanske.
Det är mycket som ska hinnas med. Man måste bara ta en sak i taget och leva i nuet.
Jobbet rullar på bra. Mycket att göra men det är ändå positiv stämning och jag och den nya chefen fungerar bra ihop. Hur anpassningsbar kan man vara och ändå ha en identitet? Jag har verkligen funderat på det. Jag har haft ett antal chefer de år jag arbetat här och de har alla varit otroligt olika men ändå har jag gillat dem alla och anpassat mig efter dem. Känns helt bisarrt att jag ändå inte känner det som att jag vänder kappan efter vinden. Jag menar, det är som att jag riktar om mig själv och min arbetsinsats efter hur jag läser chefen. Och det sker automatiskt och i princip omedvetet. Jag verkar trivas bäst i konsensus, tillsammans med den som är "in charge". Jag gillar klara direktiv och tydliga ramar. Inte särskilt riskbenägen.
Ja, det är väl en identitet det med? Lite kameleont kanske?
Well, jag får sova på analysen och ev resultat:)
Godnatt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
