Att vara snäll och trevlig kräver vissa dagar mer energi än andra. En del människor har lättare att ge det lilla extra pch en del får anstränga sig lite mer. Några strävar efter att vara det och bli bättre på det medan andra bryr sig mindre.
De flesta av oss uppskattar dock när folk är trevliga och ännu mer om det upplevs genuint.
Av olika orsaker har vi alla olika approach till livet och människorna omkring oss. Våra gener, vår uppväxt, vår miljö och även vår egen intention avgör hur viktigt vi tycker att det är att vara trevlig eller att åtminstone uppfattas som trevlig.
Jag försöker vara trevlig, jag föredrar om människor omkring mig trivs och känner sig avslappnade. Jag tog först även med "glada" men kände att det inte stämmer helt. Jag föredrar om folk är ärliga och bekväma. Jag gillar generellt att ge det lilla extra, särskilt när det inte förväntas eller tas för givet. Kan jag bidra till att glädja andra gör jag gärna det.
Jag är som en del vet delvis uppvuxen i Thailand. Där är det väldigt viktigt att vara trevlig och tillmötesgående, egna känslor är underordnade familjen och normerna. Förutom mitt egna arv tror jag att jag har påverkats en del av det. Jag är inte centrum i universum och ibland är andras väl viktigare än jag och mitt.
Ytterligheten av detta är förstås att aldrig sätta sitt eget välmående först. Att ständigt vända ut och in på sig själv för att vara andra till lags.
Den andra ytterligheten blir då att enbart utgå ifrån min egen värld och ta vad jag vill ha och vad jag tycker att jag förtjänar. Att då enbart vara trevlig när det gynnar min agenda.
Jag är övertygad om att vi kan påverka vår omgivning och vara med och skapa det klimat vi vill ha runt omkring oss. Stämningen i ett rum påverkas av vad du och jag säger och gör. Den påverkas också av vad vi inte säger.
Att möta en genuint trevlig främling som bjuder till kan vända din dag! Det kan vara en positiv busschaufför som glatt hälsar dig välkommen, någon som håller upp dörren i T-banan fast du eg är liiite för långt bort eller någon som snabbt hjälper en mamma upp med en barnvagn för trappan i T-banan när rulltrappan står still. Det kostar så lite men ger många gånger mer.
Vissa tillfällen tar det emot att vara trevlig, som när folk tar mig för given, när jag är för trött och inte minst i PMS-tider!
Jag orkar mer om jag inte är för hård mot mig själv och om jag lyssnar inåt och säger nej då och då.
Jag är definitivt mycket trevligare i min yrkesroll än vad jag är privat. Svårt att säga varför, men delvis så ingår det i mitt jobb att vara trevlig. Och hur trevlig och engagerad jag än är som säljare och butikschef skulle det nog bli lite för mycket för min familj att möta den sidan av mig 24/7.
På jobbet är det lätt att ge det lilla extra, just för att det lilla extra inte förväntas och det kostar mig eg inget alls. Jag kan vara engagerad och personlig utan att för den delen bli privat. Min privata gräns må vara på en annan nivå och plats än en del andras men min privata sfär har mycket höga murar.
Privat är jag mer osäker och blyg - där är jag mindre säker i min roll och har svårt att veta om jag har en plats och var den är i så fall - och då blir jag ju per automatik mindre trevlig, hahaha!
Samtidigt försöker jag utgå ifrån att de flesta människor har samma behov av tillhörighet och delaktighet och då kah just trevlighet vara ett första steg att få en människa att känna sig sedda. Där kan vi alla börja!
Så låt oss orka vara trevliga, det kan ge mer än vi tror!
