Familjen snart samlad igen!

Efter en ledig dag är jag nu på väg till jobbet. Laddar för en hektisk men bra helg! Är inne i min sommars två tuffaste jobbveckor, och den första har ändå gått över förväntan. Känns helt ok, även om jag gärna hade hunnit ännu mer. Nästa vecka blir hård, men sen väntar 2 veckors ledighet. Tror någonstans att det ändå skall gå vägen:)!

Igår hämtade vi dottern från ett uppenbart härligt ridläger någonstans mellan Norrköping och Linköping. De hade riduppvisning i regn och åska. Väldigt imponerande att dottern bet ihop trots sin rädsla för åska. Jättekul att se den rida i formation och även hoppa över hinder! Man lär sig mycket på en vecka!

Idag tar maken en tur till Hjälmegården(Läppe, Vingåker) och hämtar sonen som varit på Smajl-läger. Vi får se om första lägret på egen hand har gett mersmak:). Han verkar inte ha längtat hem nämnvärt i alla fall. 

Det ska i alla fall bli kul att ha familjen samlad ikväll igen. 

Men först tänkte jag sälja lite möbler!

Läger, midsommar och fotbolls-VM

Så har dottern åkt iväg på ridläger i år igen. Sonen åker på Smajl-lägret på tisdag, första gången som riktig deltagare, och utan ngn förälder. Jag har två monsterveckor framför mig, så det kommer att bli mycket jobb. Stugan vid Dalälven behöver ett kök så maken kommer att dedikera lite tid till det. Känns ändå bra planerat. Det är skönt att kunna jobba lite mer utan dåligt samvete.  Speciellt när det är extra mycket på jobbet den här tiden.

Jag tycker också att det är kul att barnen vågar åka iväg själva. Är inte alls självklart. Det hade varit kul att skicka med en fold kamera då man kan se hur de har det. Men jag gissar att de behöver pröva sina vingar lite. Jag gillar ju att veta vad som händer...

Nyttigt för mig att släppa taget ibland. 

Vi tillbringade midsommardagen traditionsenligt på Gröna Lund tillsammans med ett gäng på ca 30 pers! I år såg vi inte mycket av barnen. De sprang runt i klungor och åkte för glatta livet mellan 11-23... 

Själv åkte jag en hel del, men känner att jag är lite mätt på stället. Ser fram emot Liseberg i sommar. 

Måste erkänna att jag blivit lite mesigare också. Känns ok trots allt. Det är främst berg- och dalbanor jag brinner för. Bara höjd är inget för mig. Pariserhjul skrämmer hjärtat ur mig. Eclipse får klara sig utan mig.

Midsommarafton frös vi vid Farsta Gård med några av våra trevliga grannar. Ingen brände ryggen, näsan eller pannan i år. Har nog sällan varit så kylslaget en midsommar sen vi flyttade till Farsta. Men  det var lugnt och skönt och vi avslutade med grillning med Fam JP.  Och så lite VM-fotboll förstås. Varje dag avslutas ju med fotboll nuförtiden och det lär pågå ett antal veckor framåt. Entusiasmen över detta evenemang är något ojämnt fördelad i familjen även om de flesta av oss gärna följer utvecklingen lite lagom. 

Maken och sonen däremot samlar poäng i ngt slags nätspel som de bekymrar sig över lite nu och då. Att föreslå att vi skulle se en film istället är knappt att tänka på. 

Tur att det finns Netflix. I min värld går det  nämligen att i detta fall titta på två saker samtidigt. 

Just nu går det t ex utmärkt att skriva ett litet blogginlägg samtidigt som försnacket  rullar. Annars är det ju lätt att man inte hinner ngt annat:)

Tankar om tur och tacksamhet

Kanske dags att börja skriva igen, inte för att jag har mer tid just nu, men ändå.

Ibland samlas lite tankar som vill ut.

Lite olika händelser den senaste månaden gör att jag än en gång har funderat på hur skört livet är och hur lite vi vet om vår egen och våra närmastes framtid.

Jag slås ofta av hur mycket i mitt liv jag tar för givet trots att jag försöker göra tacksamhet till min livsfilosofi. Jag slås av hur  galet kort livet kan bli och hur till synes lättvindigt livet kan tvärvända. 

Jag är tacksam för det mesta i mitt liv. Jag är väldigt medveten om att jag har haft oförskämd tur i livet, att jag lika gärna kunde ha fötts till ett liv med en helt annan vardag och verklighet. En verklighet där döden och smärtan är en ständig följeslagare, och där livet handlar om att överleva dagen. 

Livet är vackert, låt oss värna om varandra.

Godnatt 

Om att plötsligt plantera....

Fick ett sällsynt anfall av trädgårdsfixarenergi i söndags. Det är väldigt ovanligt och ganska överraskande  för mig och de som känner mig.

Solen sken - det kan ha hjälp till. Att gården såg helt nedgången ut kan också ha bidragit. Jag vill ju inte att grannarna ska känna att vi "förfular" området. 

Hur sim helst letade jag reda på lite gamla redskap och ett par handskar och skred till verket.

Min lilla rabatt hade rester från förra sommaren som dolde diverse lökar och annat(har ingen eg aning om vad). 

Jordgubbsplantorna i  sandlådan var begravda i löv och slingrande revor. Nu har de större chans att frambringa de bär vi aldrig fick förra året....(vi missade att vattna dem, vi åkte på semester, de tyckte att det blev för varmt...osv).

Inte nog med detta, jag åkte sen till Plantagen och lallade runt bland blommor och blad. Shoppade lite penséer och mini-påskliljor för att - hör och häpna fylla en större kruka med dessa små liv.

Detta enbart inspirerad av grannen som skapar trevnad med sånt. Skillnaden är nog att hon gör det oftare. Jag gissar att jag inte kommer att göra om det på ett bra tag - även om frosten skulle ta allt!

En del säger att intresset för trädgård och växter ökar med åren. Vi får se, än så länge känns det mer som en en-gång-om-året- grej. Vi får se vad som händer - finns nog inget att oroa sig för - bara jag inte börjar så tomater och/eller börjar anlägga grönsaksland... 

Vardagsbild 1/5 med undertext

Idag är det dags för tandläkarbesök för dottern. Brukar gå bra, hon har inte utvecklat någon rädsla trots en lagning:).

Känns skönt.

De har fin utsikt i alla fall, folktandvården. Och även om solen skiner är det inte varmt. Tycker att det är lite falsk marknadsföring. Sol borde alltid betyda värme. 

Ska försöka njuta ändå. Har ju en ledig dag. Bara det är ju trevligt i sig. 

Den brukar rassla iväg snabbt dock. Det är haken. Bra då att jag går upp tidigt för barnens skull, blir lite mer dag av det hela då. 

Är ledig i helgen också. Även denna gång behöver maken använda den i stugan. Blir nog en del sånt om den ska kunna användas som avsett i sommar. Jag och kidsen övervägde att följa med, men då arbetet blir mindre effektivt med en rastlös är det nog bättre vi stannar hemma. 

Jag är inte jättebra på att roa barn i skogen. Har ju svårt att roa mig själv - speciellt om det inte är kantarell-säsong...

Tunnelbanetankar

Vågar man hoppas på att det är våren som är på väg? Eller skall man anta en mask av sund skepsis? 

Eller så struntar man i vilket och njuter av det som bjuds idag.

Jobb. 

Vädret kan hjälpa till att locka södermalmstorosare till köp i trevlig möbelbutik. Tänkte hålla fast vid den tanken.

Ikväll våldgästas vi(vi blev dock förvarnade i timlig tid) av nära vänner, trevligt då vi av naturliga(de var inte med på vår semester)skäl inte har setts på en månad el två. 

Ska vi ändå komma överens om att vintern får ge sig för denna gång? Jag vet att det är bättre att acceptera det man har svårt att påverka, men jag tror ändå att jag skulle må bra av en gemensam ståndpunkt i frågan. Hur det sen än blir.

Nu blir det jobb i alla fall. Rullar just nu in under husen på Södermalm. 

Lite kvällsfloskler

Det är ändå skönt att vara tillbaka hemma och ha en semester i ryggen. Jag har definitivt mer energi nu än innan och orkar ta tag i fler saker. 

Resan kom verkligen rätt i tiden.

Tiden är en märklig sak, inte på något sätt konsekvent rent upplevelsemässigt. Ibland rusar den, ibland släpar den sig framåt oändligt långsamt, men absolut oftast tycker jag att det finns för lite av den. Alltså verkligen för lite.

Kommer på mig mig själv med att längta efter pensionen... Dumt, så som allt annat kommer den snart nog ändå. 

Att leva i nuet är väl det som ständigt förespråkas, inte helt lätt men det enda vettiga, och det enda vi egentligen har.

Vi har nu varit hemma en vecka och upplevt sann vinter, men också sann vår. Det är ett konstigt land vi lever i -vädermässigt. Oförutsägbart och växlande. Jag har ofta velat hacka loss Sverige och frakta hela landet närmare ekvatorn, men frågan är om det är rättvist. Vi har det ju redan så bra, ska vi ha sol och värme också?

Nej, det vore inte rätt.

Lika bra att räkna med lite mer snö innan det blir vår.