Känsla och känslor

Ännu en morgon med Adele i lurarna. Dock ingen idé att dra för stora växlar. Snart har jag hittat en ny serie, men tills dess är detta kanske ett alternativ:). 

En kollega uttryckte för någon vecka sedan förvåning då jag sade att jag "älskade" något(minns inte exakt vad det var, men det handlade om någon produkt i vårt sortiment). Förvåningen låg i att hon trodde inte att hon hört mig spontant säga att jag älskar ngt. Jag erkänner att det är ovanligt att jag är odelat positiv - på samma sätt som jag sällan är odelat negativ. 

Detta i kontrast till en annan kollega som är skönt entusiastisk eller starkt skeptisk till det mesta. 

Jag upplever inte själv att jag är så avvaktande som jag låter - men jag inser att jag troligen uppfattas så. Jag tar dock i många fall den entusiasm jag känner med en nypa salt och dämpar mig själv. En ren försvarsmekanism skulle jag tro. Jag tillåter mig känslor - men jag delar dem inte alltid/sällan med min omgivning. Ibland för att jag tycker att det är irrelevant, ibland för att jag inte vill blotta mig och ibland kanske bara av gammal vana. 

Åsikter är lättare att uttrycka, jag är inte rädd för att säga vad jag står för, att säga min mening om det är viktigt även om det inte alltid är politiskt korrekt. Det verkar vara så att känslor är hyfsat privata för mig. Det är som att den delen vill jag skydda från ifrågasättanden, löje och även ibland verklighetens krassa ljus. Jag bygger inte mitt liv på känslor och styrs sällan av impulser. 

Här skulle min käre make protestera eftersom det såklart inte alltid stämmer - i vissa lägen är känslan viktigare än verkligheten! T ex vilken väg man väljer om det finns flera till samma destination. Jag väljer allra helst den som känns bäst oavsett om den är något längre. 

Men det kanske är en liten skillnad mellan min känsla och mina känslor? Jag går ofta på känsla men gillar inte att blotta mina känslor - det är kanske närmare sanningen. 

Jag får hädanefter öva mig i att känna lite mer och våga säga det - lite oftare.

Kanske kan musik locka fram en del. Vi får se.

Musik

Ok, första gången på länge eller kanske ever, som jag sätter på musik i lurarna på T-banan. Men det är svårt att skriva och titta på en serie samtidigt. Och Adele är ju heartbreaking fantastisk. Just saying.

Ibland undrar jag vad som hände. Jag lyssnade mycket på musik som tonåring. Minns att jag inte fattade hur mamma kunde tyckts att det var jobbigt när jag ville köra musiken högt i köket. Numera sätter jag i princip bara på musik när jag ska springa och det tog flera månader innan jag kom på att det kunde vara en kul idé.

Jag föredrar serier, böcker och film. Ord och dialoger uppskattar jag normalt sett mer. Det är tydligare och ligger nära mig. Musik är mer ogreppbart och blir mer känslor - vilket jag inte kan kontrollera på samma sätt. Jag tycker att det någonstans blir ineffektivt att enbartlysdna på musik. Jag ser den lite mer som bakgrund. Den förhöjer en film, ger fantastisk nostalgi i kära vinjetter och signaturer, men den får sällan huvudrollen. Då måste den fånga mig få mig att inte kunna värja mig. 

Där fungerar ett program som "Så mycket bättre" utmärkt. Om jag blir berörd av människorna betyder musiken mer. 

Men så finns det musiker och grupper som faktiskt lyckas tränga igenom mina sköldar bara genom sitt sound och sitt eget engagemang, och då är jag ganska fast. Ja inte - jag tältar i tre dagar för biljetter och åker på alla konserte -fast, men fast så att jag faktiskt lyssnar. I bilen och när jag springer. Och nu.

Så grattis Adele, Maroon5, First Aid kit, Duffy, you did it!

I dessa fall är det inte texterna jag fastnar för eftersom jag sällan lyssnar tillräckligt koncentrerat för att höra - utan det är känslan de förmedlar.

Så ha en bra dag! Med eller utan musik!

Nytt år - ny energi

Efter en riktigt skön och avslappnad jul är jag redo för våren!!! Dock dök snön upp lite oväntat. Hade nästan väntat mig en bar och mild vinter - men kyla och nederbörd har kommit med besked.

Om jag inte tidigare har varit nog tacksam över vårt varma köksgolv, så är jag det nu! Det är heeeelt fantastiskt att köket nu är varmt och behagligt hela vintern och våra vänner behöver inte släpa med sig tofflor och raggsockor när de kommer på besök. Golvvärme is the shit, som någon mindre nogräknad "over there" skulle uttrycka sig.... 

Har precis lagt in mitt schema i kalendern i telefonen så att min make vet när och hur länge jag jobbar om dagarna fram till efter påsk. Det är sjukt tradigt att lägga in, men säkert bra för familjefriden. Diverse jobbrelaterade Danmarksresor är ju bra om han har koll på så att barnen plötsligt inte lämnas helt vind för våg. Även om de numera tar sig hem själva och även kan motverka hunger på egen hand är ju inte planen att de ska uppleva sig övergivna. Det händer ju ibland när jag slutar tidigt att de ändå försvinner iväg i diverse riktningar och min närvaro kan tyckas onödig. Dock vet jag att det kan kan kännas tryggt att jag är på plats även om de inte precis umgås med mig. 

Idag åkte jag och sonen på en informell cup i Handen. Han är aldrig svår att få med i de sammanhangen - han gillar både träningarna och matcherna. Idag var motståndet inte så hårt och de gick obesegrade genom de 3 matcherna.  Alltid uppmuntrande även om fokuset i laget aldrig är på resultat utan på utveckling och gemenskap. Fantastiskt bra i den här åldern!

Jag njuter lite av att vi har möjlighet att låta våra barn delta i aktiviteter som de gillar och som hjälper dem att utvecklas. Att de får vara en del av sin omgivning på ett sätt som jag aldrig har upplevt att jag har varit. Nu är jag ju det lite mer i o m dem, men man har ju inte full rutin på det hela. 

På tisdag drar dotterns ridskola igång igen efter ett kort uppehåll - och det är en helt egen värld med helt andra regler. Hon är nu inne på sitt 3:dje år och vilken otrolig resa det har varit. Det är verkligen en bra aktivitet för att utveckla sin inte styrka, sitt självförtroende och inte minst sina ledaregenskaper! Jättespännande och ganska oväntat från mitt håll.

Så jag är redo för våren och vad den för med sig. Inte minst varmare tider!  Hur vackert det än är med snö så är jag mer skapad för värme.

Så god fortsättning på det nya året! Jag återkommer!

Jullov

Då har mitt lilla jullov börjat! Passade på att slå in klapparna - mest för att sonen mycket villigt gick och lade sig för att jag skulle kunna göra det... Hahaha, han har tjatat på mig att han tycker vi redan nu ska lägga ut dem. Problemet har varit att jag hittills inte har hunnit/prioriterat att slå in dem.  Nu ska det väl klämmas lite ett par dagar, innan de får öppnas. Som tur är är jag hyfsad på paketkamoflage!

Pratade med maken om julmaten... Han tyckte att det lika gärna kunde bli pizza och Cola på julafton - tragiskt traditions-lös. Tror lite att det är ett klurigt sätt att få mig att ta hand om det hela.... Jag tycker ju ändå att någon liten tradition är trevligt gör barnen att se tillbaka på!

Även jag gillar traditioner, särskilt de som är våra egna. Det är sånt fom skapar stämning:).

Imorrn inleder vi julen med en mindre fotbolls-cup för sonen. Varför softa när man är ledig ? Det är för veklingar! Jajemän!

Nej, nu är det sovdags så hag orkar gå upp imorgon!

Orka vara trevlig

Att vara snäll och trevlig kräver vissa dagar mer energi än andra. En del människor har lättare att ge det lilla extra pch en del får anstränga sig lite mer. Några strävar efter att vara det och bli bättre på det medan andra bryr sig mindre. 

De flesta av oss uppskattar dock när folk är trevliga och ännu mer om det upplevs genuint.

Av olika orsaker har vi alla olika approach till livet och människorna omkring oss. Våra gener, vår uppväxt, vår miljö och även vår egen intention avgör hur viktigt vi tycker att det är att vara trevlig eller att åtminstone uppfattas som trevlig. 

Jag försöker vara trevlig, jag föredrar om människor omkring mig trivs och känner sig avslappnade. Jag tog först även med "glada" men kände att det inte stämmer helt. Jag föredrar om folk är ärliga och bekväma. Jag gillar generellt att ge det lilla extra, särskilt när det inte förväntas eller tas för givet. Kan jag bidra till att glädja andra gör jag gärna det. 

Jag är som en del vet delvis uppvuxen i Thailand. Där är det väldigt viktigt att vara trevlig och tillmötesgående, egna känslor är underordnade familjen och normerna. Förutom mitt egna arv tror jag att jag har påverkats en del av det. Jag är inte centrum i universum och ibland är andras väl viktigare än jag och mitt. 

Ytterligheten av detta är förstås att aldrig sätta sitt eget välmående först. Att ständigt vända ut och in på sig själv för att vara andra till lags. 

Den andra ytterligheten blir då att enbart utgå ifrån min egen värld och ta vad jag vill ha och vad jag tycker att jag förtjänar. Att då enbart vara trevlig när det gynnar min agenda.

Jag är övertygad om att vi kan påverka vår omgivning och vara med och skapa det klimat vi vill ha runt omkring oss. Stämningen i ett rum påverkas av vad du och jag säger och gör. Den påverkas också av vad vi inte säger.

Att möta en genuint trevlig främling som bjuder till kan vända din dag! Det kan vara en positiv busschaufför som glatt hälsar dig välkommen, någon som håller upp dörren i T-banan fast du eg är liiite för långt bort eller någon som snabbt hjälper en mamma upp med en barnvagn för trappan i T-banan när rulltrappan står still. Det kostar så lite men ger många gånger mer.

Vissa tillfällen tar det emot att vara trevlig, som när folk tar mig för given, när jag är för trött och inte minst i PMS-tider! 

Jag orkar mer om jag inte är för hård mot mig själv och om jag lyssnar inåt och säger nej då och då. 

Jag är definitivt mycket trevligare i min yrkesroll än vad jag är privat. Svårt att säga varför, men delvis så ingår det i mitt jobb att vara trevlig. Och hur trevlig och engagerad jag än är som säljare och butikschef skulle det nog bli lite för mycket för min familj att möta den sidan av mig 24/7.  

På jobbet är det lätt att ge det lilla extra, just för att det lilla extra inte förväntas och det kostar mig eg inget alls. Jag kan vara engagerad och personlig utan att för den delen bli privat. Min privata gräns må vara på en annan nivå och plats än en del andras men min privata sfär har mycket höga murar. 

Privat är jag mer osäker och blyg - där är jag mindre säker i min roll och har svårt att veta om jag har en plats och var den är i så fall - och då blir jag ju per automatik mindre trevlig, hahaha!

Samtidigt försöker jag utgå ifrån att de flesta människor har samma behov av tillhörighet och delaktighet och då kah just trevlighet vara ett första steg att få en människa att känna sig sedda. Där kan vi alla börja!

Så låt oss orka vara trevliga, det kan ge mer än vi tror!

Ovälkomna inkräktare

Ja då kan man säkert känna sig ibland och ibland lägger man det epitetet på andra. Men idag var det blodigt allvar. Små svårdödade kryp hade nästlat sig in i några av familjens medlemmars hår...,

Så sjukt otrevligt och så hemskt att se dem kräla omkring på vårt vita köksbord. När vi försökte "taga dem av daga"(ok mörda) valde de ändå att vifta vilt med benen och vägrade typ att dö.

Imponerande livskraftiga små kräk. Men nu är samtliga i familjen sanerade och förhoppningsvis inte i stånda att dela med sig.

Som barn hade hag mig veterligen aldrig löss, men nu härjar de vilt i stadens alla skolor. Why?? Med tanke på hur dyrt medel( 2-300/flaska, räcker ej särskilt långt om håren ör långa....)och bra luskam(377 SEK - definitivt värt det) kan man ju börja fundera på om de små liven planteras ut för att öka försäljningen...,

Konspirationsteorier har alltid varit populära!

Annars tänkte jag påminna om att julhelgen kommer redan nästa vecka. Gick inte tiden lite väl snabbt nu?? Vintern har väl knappt börjat, hur kan det då redan vara jul?

Vi åt visserligen julbord med jobbet i söndags och det brukar vanligtvis ske i samband med att julen är på ingång. Det var väldigt trevligt hur som helst! Alltid kul att träffa den andra Stockholms-butiken och se alla samlade samtidigt. Blir ju inte så ofta. Som vanligt har jag svårt att hålla låg profil - är ju smått pratsam av naturen. 

God natt och God jul om jag inte hinner säga det sen!

Fånga julen

Man ska fånga stämningen när den infinner sig. Sonen önskade ta in granen ikväll - och eftersom jag är ledig idag finns tiden. Så varför inte - granen kom in och vi bestämde gemensamt att vi enbart dkulle välja vitt silver och glas i granen i år. De röda och lila kulorna fick stanna i jullådan. 

Jag gillar att få julstämningen på plats lite tidigare än brukligt. Risken finns annars att julen kommer utan att jag hinner njuta av den.

I år kommer jag fånga julfriden och lugnet och verkligen ta vara på den. Ljus, brasor, lussekatter och julens budskap - kan det bli bättre? 

Lite snö är välkommet - mest bara för att vi ska få lite ljus. Mjukare konturer och frostiga träd är ju ändå väldigt vackert. 

Vi får se om det hinner komma någon på denna sidan nyår. Jag är ju eg en sommarmänniska men måste vi ha vinter i det här landet föredrar jag en vacker sådan!

Till helgen blir det julbord med jobbet! Ska bli väldigt trevligt. Det finns ibland krafter som vi styra oss bort från julbord och ta ngt annat istället - men jag får för få riktiga julbord för att förhandla bort detta! Janson, lax och sill, ostkaka och marmelader.... Åh så trevligt!! 

Det är också väldigt trevligt att ha en kväll med sina kollegor utanför jobbet. Något att se fram emot alltså:)!

Nu skall vi tydligen ha fredagsmys mitt i veckan p g a en fotbollsmatch - håhå jaja!