Paus på tåget

Pga ett sjukdomsfall på tåget framför står vi nu stilla i Hökarängen. Jag väljer aktivt att inte fara ut om min missade(troligen) simtur utan andas och lever i nuet. Hahaha!
Än så länge har jag inte gett upp hoppet om att komma i tid till jobbet. Och som det låter nu verkar stoppet strax vara över så jag hinner nog med simningen trots allt. Tog visst ut misären lite i förskott. Pessimist - javisst!

Dagen har startat bra! Glad dotter som när sonen imorse riskerade att tappa hela humöret smidigt och för honom omärkligt avvärjde och fick honom på rätt köl. Härligt. Ibland är det bra att veta när det är värt det:)

Sista jobbhelgen med JS stundar. Lite overkligt faktiskt. Jag kommer att sakna henne på jobbet.

Life's a bitch and then you die...., som vi brukar säga.