Vräker glatt i mig en näve pepparkaksbitar efter min lilla lunch. Gott på ett lite trist vis. Pepparkakor är ju eg inte någon kulinarisk höjdare, de äts mest i brist på den godare lussekatten. Lite som när man äter upp det tråkiga godiset när det goda är slut. I brist på annat liksom.
Vi har pepparkakor här på jobbet som en uppmuntran till våra kunder. Ibland uppmuntrar vi oss själva. Hjälper absolut! Vi ställer in fulbitarna i personalrummet.
Det är inte många kvar nu.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar