Sitter sunkig och osminkad på t-banan in till stan. Ska simma innan det är dags för jobb 12-19. Det är definitivt en träning i sig att åka till city utan smink men mer för själen och självkänslan. Nyttigt det också.

Maken är i DK och barnen hämtas idag av grannen RJ - denna veckas räddare i livspussel-nöden:). Imorrn slutar jag 16 så då är det lugnt. Närmsta 3 veckorna är det en dag/vecka som schemat inte går ihop sig.... Då är det tur att vi ändå har ett antal grannar vi kan sprida våra gracer på...., även detta en träning. En träning i att känna sig lite sårbar och i behov av hjälp. Kanske den jobbigaste träningen. Det är jobbigt att uppleva sig som en belastning för sin omgivning. Det spelar ingen roll hur gärna de(grannarna) verkar göra det(hjälps till), en oro nästlar sig ändå gärna in i själen att jag håller på att utvecklad till en paria....

Jobbar på det.
:)