Sonen leker med dagiskompis, dottern är hos en klasskompis. Maken bör sitta på ett flyg eller åtminstone snart. Jag hänger i soffan och ser på nyheterna. Japan dominerar förstås, omöjligt att greppa omfattningen av katastrofen. Jag följer en bekants rapportering från Tokyo på fb. Intressant men med en bisarr känsla av overklighet. Jag lever verkligen i en skyddad värld här i Sverige. Känns väldigt orättvist samtidigt som jag uppenbarligen fortsätter mitt liv i stort sett som vanligt. Vår bubbla som vi inbillar oss aldrig kommer att brista...

Samtidigt härjar Khadaffi fritt och mejar ner demonstranter eftersom han vill behålla sin makt. Världens ögon är självklart riktade mot Japan och det är oroväckande lätt att glömma de människor som försöker bryta sig loss ur en diktators grepp. Hur mycket ska omvärlden lägga sig i?

Det är lättare att ge upp engagemanget och läsa en bok/se en film/eller softa istället. För att vi kan och för att vi ändå inte kan göra så mycket.

Detta dilemma kan vi dock anse vara av i-landskaraktär.... Så vi lämnar det...




- Posted using BlogPress from my iPhone