Trodde att jag skulle förlora förståndet igår när maken upplyste mig om att det snöade.... Den här vintern känns evighetslång. Om våren verkligen kommer(jag börjar faktiskt tvivla) kommer det vara den mest efterlängtade i mitt liv någonsin!!

Well, jag vet att det inte är något att bli bitter på eg. Men modet sjönk verkligen.

Men, men, solen skiner i alla fall och mitt liv är ändå utmärkt, så jag väljer härmed att vara glad och tacksam(låter lite dumsnällt, men alternativet verkar ju lite perspektiv idiotiskt).

Denna vecka är maken i DK ons-tors(åker dock tis kväll), vilket gör att veckan börjar lite lugnare. Kan möjligen mest vara en känsla, men om det fungerar är inte jag den som protesterar.

Planen är att maken tar sonen till simskolan i afton, det blir ju inte så ofta, så jag tror att framstegen kommer att vara ganska tydliga:). Kul för både far och son!

Nu skall jag strax bege mig till pendeln/t-banan.


- Posted using BlogPress from my iPhone