torsdag 11 augusti 2011

Jag ber om ursäkt, men nu har politiken drabbat mig igen....

Aldrig har väl politik varit så intressant som nu. Och samtidigt skrämmande. Världsekonomin är i gungning och många har ett svar på vad som har orsakat den och vad som kan åtgärda "problemet". Ideologier står emot varandra och ett möte verkar långt borta, speciellt om man blickar västerut.

Amerikanska extrem-högern ger skrämmande uttalanden om total-slopning av skatter(undantaget konsumtion), och det lockar förstås de som redan har. Fullständig frihet kan enbart anses rättvis om förutsättningarna och utgångspunkterna lika. Det är de sällan.

På samma sätt kräver extremvänster hög och likvärdig arbetsmoral, och även där borde start på samma nivå krävas/förutsättas för att undvika snedfördelning främst i sinnet. Det är lätt att irritera sig på dem som inte anstränger sig. Om alla ska vara lika, varför måste jag anstränga mig om kollegan inte gör det?

Vi är alla olika, vi har alla olika förutsättningar, vår livsituation ser olika ut, vi har olika genuppsättningar - you name it. Vi är för komplicerade för så enkla lösningar.

Hur självklart är det att jag får behålla det jag har idag imorgon eller nästa år?

Varför ska jag anstränga mig om det inte gör någon skillnad i lönekuvertet?

Ska jag eller staten ta ansvar för och göra de stora valen i mitt liv? Eller bör det vara en kombo av båda?

Vad händer med mig om jag aldrig får känslan av att det faktiskt hänger på mig? Att det inte eg är jag som bestämmer över mitt liv?

Vad händer med mig om jag får känslan av att jag inte har några möjligheter att förändra min situation? Att det inte finns några valmöjligheter?

Människan behöver hopp, utmaningar och rimliga möjligheter att förändra sin situation.
Ingen mår bra av att få allt serverat, men om vi förlorar hoppet, om alla dörrar slår igen framför oss tappar vi modet.

Regeringar och beslutsfattare, valda eller icke borde ju någonstans känna ett ansvar för landets finanser samtidigt som de tar ett rimligt ansvar för dem de är satta att leda. Ansvar att inte köra landet i botten, ansvar att inte enbart se till den egna nyttan. Ansvar att hålla en balans.

Hur gör man det? Hur svårt kan det vara?

Förslag välkomnas! Tror att en och annan makthavare behöver det:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer: