Ovanstående rubrik betyder inte att vår tur till svårföräldrarna var jobbig, vi hade väldigt trevligt faktiskt:-). Det kändes dock lite klurigt att verkligen komma därifrån eftersom spårade ur väldigt djupt ner i ett dike ca 3 mil ifrån Horndal..... Maken var lite väl generös till en stor långtradare (på liten väg) och kom sedan inte upp från väggrenen efter det....så 100 meter senare var vi oundvikligt nere i djup snö.
Under kategorin bra eller usla avåkningar var detta en utmärkt variant, varken människor eller bil blev skadade men fast satt vi..... Som i ett avsnitt av Days of our lives hade jag knappt något batteri kvar i mobilen och Davids var urladdad....men vi lyckades ändå få tag på en bärgare till slut. Under tiden fick vi hjälp av en kille med elektrisk vinsch...men det fungerade inte och i försöken krossades bakrutan då ett spännband snärtade till den så den sprack....lite synd, men sånt händer. En annan kille skjutsade mig och barnen till mina svärföräldrars goda vänner som bodde hyfsat i närheten så vi fick värma oss lite.
Pga av bakrutan tyckte de flesta att vi inte skulle åka hem på natten eftersom vi inte hade kommit så långt, men nästa dag åkte vi ändå eftersom vi ändå inte skulle hinna få den lagad i tid i obygden:-). Killen med vinschen gav oss en pläd som spändes upp som skydd och det fungerade utmärkt. Vi körde en liten bit med plast men det fladdrade helt olidligt så vi skrotade den innan vi ens lämnat Avesta. Pläden är mitt bästa tips ör alla som hamnar isamma sits.
Så igår kom vi alltså hem och idag fick maken gå upp i ottan och lämna in bilen(gångavstånd från hemmet, Farsta är fantastiskt) så rutan blir fixad. Igår kväll var vi dock hos goda vänner i Glömsta, Huddinge(var säkert över ett år sen sist, så en trasig ruta hindrar inte oss) och det var jättetrevligt. De har flyttat till ett nybyggt hus som är så fint! Sååå kul för dem:-). Vi får hoppas att det inte blir ett år till nästa gång.
Idag slappar vi lite, funderar på att ta en tur till Farsta C med familjen, men vi får se:-)
Ny dag , nya möjligheter.
1 kommentar:
Oj, det var dramatiskt. Skönt att det gick bra och att ni är hemma igen. Kram
Skicka en kommentar