Hämnden

Såg Biers film "Hämnden" igår kväll. Riktigt bra film som verkligen sätter fingret på svårigheten/kluvenheten kring våld och pacifism. Filmen ställer frågorna utan att ge ett klart svar. Den pendlar mellan det på ytan idylliska Danmark och ett flyktingläger i ngn del av Afrika. Världar som kan tyckas långt ifrån varandra, men som ändå visar på likheter oss människor emellan.

Hur reagerar vi på aggression och provokation? Hur långt kan vi sträcka vår övertygelse? När brister det och vilka är vi om det inte gör det? Vilken provokation ska man ta och när är det nog? Vilka konsekvenser är vi beredda att ta?

Mitt i filmen hade jag trots att jag tyckte att filmen var bra en klump i magen. Känslan var att det kunde bli en väldigt mörk film - och det med rätta. Regissören har dock valt att ge tittaren hopp, vilket jag är tacksam över.
Hennes karaktärer är mänskliga som misslyckas med en del delar av sitt liv samtidigt som de verkligen försöker göra vad de anser vara rätt. Men vad händer när det ändå inte fungerar? Hur hanterar vi vanmakten som följer?

Jag tar hennes film på allvar eftersom hon verkar visa på det goda i att sträva efter att vara en idealistisk människa även om det är omöjligt att alltid lyckas fullt ut. Och det behöver heller inte fullständigt vara kört om man misslyckas.
Hopp mina vänner, hopp:)

Se den vid tillfälle!



- Posted using BlogPress from my iPhone