Imorrn är det dags. Sonen börjar i förskoleklass och därmed är dagisdagarna över. Vi har inga småbarn i huset längre. Det har verkligen börjat bli stora.
Känns lite smått fantastiskt faktiskt. Det är så roligt att titta på bilder sen bara ett par år tillbaka. Det har ju verkligen hänt massor, men man ser det ju inte när man ser dem varje dag. Ändå tycker jag att de inte har förändrats så mycket. Deras personligheter har funnits där sedan allra första början:)!
Jag känner redan att de börjar vandra iväg mot egna liv så smått. De vill gärna klara sig själva, de har stor integritet, men än så länge får vi vara med, men mer till hands, inte mitt i. Well, det är väl som det ska:). Och så snart är det inte de lämnar boet.... Än är de trots allt ganska små ändå.
Tack och lov:)
- Posted using BlogPress from my iPhone
3 kommentarer:
Mina barn är i samma ålder och jag tänker ofta på vilka personligheter de har och hur de fungerar i olika sociala sammanhang. Det är både med vemod och lättnad jag inser att de klarar sig allt mer på egen hand. Jag hoppas att de är väl rustade inför de utmaningar som livet har att erbjuda. Vi börjar med skoldagen imorgon...
Ja, det är en utmaning och en oro. Jag hoppas mest att vi(jag och maken)hjälper mer än skjälper....
Ja, man kan ju alltid hoppas att man gör större nytta än skada... ;-)
Skicka en kommentar