....det är härligt med människor som brinner för saker. Tror att det kräver en del självförtroende. Att ge sig hän och att kasta sig ut. Jag är usel på sånt, men människor som brinner fascinerar mig.
Jag önskar ibland att jag kunde våga hitta min nisch, men istället har jag en tendens att tassa runt i mitten på ett trist och blekt vis, tar inte precis ut svängarna. Jag vet att jag egentligen inte är en blek person, men jag är för feg och för osäker. Jag vet inte vilka svängar jag vill ta och då tar jag det säkra före det osäkra. Såååå tråkigt men vad gör man?
Jag skulle tro att jag skulle kunna bli en hyfsat vild pensionär! Då har jag släppt alla fasader och är äntligen trygg i mig själv! Då hoppas jag att jag skaffar en tatuering och hänger i Tantolunden på nätterna, delar ut pannkakor till tonåringar och berättar att Gud älskar dem! Typ:-).
Ska nog fundera på att sova istället för att grubbla över mig själv. Det blir för patetiskt.....men man behöver ventilera hjärnan ibland. Eller är det kankse själen??? Well, you know.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar