En lat bloggare har vaknat!

Oj så länge sedan jag var inne här. Jag har nog varit lite fokuserad på annat. Att blogga har prioriterats bort. Lite tråkigt kan en del av mig tycka. Tvitter och Facebook i all ära, men det är ju här jag har möjlighet att säga lite mer; när jag känner för det.
Nu har jag i praktiken varit butikschef i ett år, och jag lever. Det är utmanande, men väldigt lärorikt. Ibland önskar jag att jag kunde tro lite mer på mig själv. Och ändå är min bild av mig själv ändå rejält annorlunda nu jämfört med 10 år sedan. Jag vill och tror mer, men det är jobbigt att utmana mig själv.  Jag är inte riktigt van. Jag är van att anpassa mig efter situationer som andra har valt åt mig. Jag är väldigt bra på det. Så bra att jag ibland inte har kunnat utröna vad jag faktiskt själv vill.

Ok, men nu är jag på ett lite obehagligt sätt i ett lite mer utmanande läge än tidigare i mitt liv och även om delar av mig undrar om det inte vore smidigare att inte utsätta mig för utmaningen så vet jag att jag har mer att vinna på att våga. Att backa nu skulle vara kännas som ett misslyckande.

Det har gått långsamt, jag är ju vuxen för länge sen, men bättre sent än aldrig. Gissar att vi alla har olika saker att jobba med. En del behöver tagga ner och andra behöver tagga upp. Det är roligare om vi delar den vandringen med varandra. Jag är otroligt glad för alla bra och utvecklande samtal. Vi har mycket att ge varandra bara vi törs.

Nu blev jag lite trött på mitt eget orerande.....men jag menar vartenda ord. Kanske ska kolla dagens avsnitt av " Days of our lives". Ja, jag spelar in det, ja jag vet att det är galet men det är ändå så trevligt! Jag kommer alltid att ha ett stort hjärta för riktigt patetiska tv-serier. Som tur är delar min kollega LZ mitt något ocoola intresse för detta program. Väldigt roligt.

Imorrn är jag ledig och kidsen har studiedag! Så härligt! Tänk om solen skiner:).

Ok. Vi får se om jag lyckas få bloggandet till en vana igen. Eller så blev det bara ett litet livstecken:)