Hur är det egentligen??

Det är verkligen uppenbart att de flesta av oss skulle må bra om vi alla var lite ärligare om hur våra liv är när vi pratar med varandra. Jagandet efter det perfekta hemmet, den perfekta partnern, barnen, ja allt det där skulle kanske lugna ner sig om vi alla insåg att vi alla har områden som fungerar bättre men även områden vi behöver jobba på. Det perfekta harmoniska livet är svårt att uppnå. Det kräver troligen en utmärkt barndom, realistiska förväntningar, oerhört(på gränsen till outhärdligt för omgivningen) tålamod och osjälvisk kravlös kärlek.... I en relation behöver troligen båda ha detta i bagaget.... Och hur sannolikt är det???

Det är lätt att tro att andras liv och relationer är som på film, och att mitt liv skulle se annorlunda ut bara rätt pusselbitar finns.
Det är lätt att känna sig som ett offer, av födsel och ohejdad vana, särskilt i detta land där vi är vana att inte behöva ta ansvar för vår egen lycka.

Om vi alla kunde visa oss lite mer gissar jag att vi alla skulle få en mer balanserad bild av verkligheten.

Tacksamhet är också underskattat btw;)

Jobbdags!

- Posted using BlogPress from my iPhone