Hur får man in en jämn och bra livsrytm där det finns både innehåll och utrymme för spontanitet?
Samtidigt ha hemmet i konstant hyfsat(inte perfekt, nej inte alls) skick och lämpliga renoveringsprojekt avslutade när nästa ligger i pipeline.
Jobbet under kontroll med ett professionellt engagemang men med tillräcklig distans för att inte gå under.
Hur många aktiviteter för barnen är lagom? Gissar att för få är lika fel som för många:)
Hur egna vill vi vara mitt i längtan efter det kollektiva?
Har jag tid för eftertänksamhet och reflektion? Räcker det att fundera i bloggform, eller borde jag sitta vid vattnet ett par timmar i veckan? Åka på retreat?
Jag njuter ändå lite av det stora pusslet. Jag har så många fantastiska saker i mitt liv.
Det är ju jag som accepterar och till stor del väljer vilka bitar som skall ingå. Och ju bättre jag blir på att inte lägga till bitar för att andra tycker det eller kräver det ju lättare jan jag hantera utmaningarna.
Min familj är en egen enhet, men väldigt nära det kollektiva. Kyrkan är en viktig del, men Gud är ju alltid med - alltid i min vardag.
Mitt hem kan bli finare, men inte på bekostnad av vår frihet att umgås med vänner och göra saker som får oss att må bra.
Mina barn får välja någon aktivitet de trivs med, men det måste fungera med våra jobb.
Det är ett pussel - men det är vårt liv - pch jag älskar mitt liv!