Den årliga förvirringens dag

Som väntat tändes brasan en bra stund före utsatt tid. Händer varje år, och ändå lär vi oss inte att gå dit i tid! Det råder även stor ovisshet i nejden huruvida det är någon brasa planerad eller ej, då informationen hålls undan som en hemlig skattkarta. Det är väl för att hålla spänningen vid liv kan jag tänka...

Kidsen har alltid gillat att gå dit, mycket för klubborna dom säljs men också för alla kompisar som också är där.
Och det är trevligt med "bygemenskapen" som blir!
Det skulle kännas lite fel att brasa någon annanstans - trots leran, den tidiga tändningen och bristen på information.

En och annan saknar även körsången och talet som andra brasor kan stoltsera med, men det kan jag leva utan.

Idag firar jag 1:a maj genom att jobba som en söndag. Tack, tack!