Små moln

Borde eg ta tag i några små orosmoln som hänger över mitt huvud. Ja eg inga stora saker men små fix och trix som stör mitt lugn. Jag gillar ju att ligga steget före, och nu känns det som att det inte är så riktigt....

Well, borde ta tag i det , men klockan är inte så mycket än så det får vänta lite. Makens resor till Danmark har återkommit, och ofta innebär det att jag behöver byta lite dagar på jobbet, inte altid helt lätt, men det brukar oftast lösa sig. Det är ju ingen självklarhet att jag har flera hämtdagar i streck.....det säger sig självt.

Ska även försöka få tag på en pappa till sonens dagiskompis, de vill leka och idag är nog den smidigaste dagen för det skulle jag tro. Om jag får tag i hens nummer, annars får det bli en annan dag.

Vi har ett par kalas/fester där barnen helst inte ska vara med så lite barnvakter ska också ev fixas, alltid lite jobbigt då jag inte gillar att be om hjälp utan att vara säker på att kunna hjälpa tillbaka..... säkert nyttigt för mig. Pratade dock precis med en av alla bästa grannar, LÖ som med make gladeligt tar sig an våra barn på lördag! Underbara människor:)

Visst är det konstigt att man har så svårt för att ligga folk till last, särskilt när man vet att man ligger på minus, eller åtminstone känner det så. Helst skulle man ju inte vilja vara beroende av någon men det är ju omöjligt, och kankse inte ens önskvärt. Jag tycker ju egentligen att det är bra att kunna hjälpa varandra, så varför är det ändå så jobbigt att be andra? Jag gillar ju att vara till hjälp om jag kan! Fasan är förstås att vara "grannen som aldrig ger utan bara tar"(tänk Solsidan), som inte förstår när man inte är bjuden eller välkommen, och som aldrig bjuder igen. Ångest!

Nu måste jag till Farsta C en sväng, lite ärenden som ska fixas. Lika bra att få det gjort!